För blott en dag lämnade Ulf Kristersson sandlådan, bytte kortbyxor och keps till kostym och blev en vuxen i rummet. Det var i samband med Nato-ansökan som Magdalena Andersson och Ulf Kristersson stod bredvid varandra som två vuxna och ansvarsfulla politiker.
Men uppenbart vågade inte Kristersson vara kvar i den rollen. Först kände de före detta allianspartierna i det nya högernationalistiska blocket sig tvingade att följa efter SD i deras misstroendeförklaring mot Morgan Johansson (S). Och nu kan man inte finna sig i att regeringen lyckats hitta en möjlig majoritet för sin budget.
Kristersson och hans gäng (om det nu inte är Åkessons gäng) har länge malt på om vikten för den mandatsvaga regeringen att samla en majoritet för sina förslag. Nu när regeringen lyckades med det inför vårbudgetbeslutet, används den politisk snedfördelning som finns i finansutskottet för att stoppa förslaget som skulle kunna få majoritet i riksdagen.
Den sneda fördelningen i finansutskottet är en relik från tiden med Januariavtalet där Liberalernas mandat ligger kvar trots att L gått från ett JA-parti till ett nej-parti. Så det nya politiska landskapet har skapat en möjlighet för en minoritet att stoppa en majoritet vilket knappast kan ses som annat än att dribbla med demokratin.
Istället för en seriös politisk diskussion om landets framtid har vi nu fått ett politiskt spel där det mesta verkar gå ut på att minska möjligheterna för regeringen att sköta landet. Det senaste året har väl bara två partier visat sig vara vuxna och ansvarstagande.
Högeroppositionens position i sandlådan har jag redan nämnt.
Vänsterpartiet skapade allt detta i och med sitt agerande förra sommaren som utmynnade i en fälld regering och ett kraschat januariavtal.
Centerpartiets val att inte förhandla med varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna har gjort möjliga lösningar omöjliga. Trots att C skulle kunna räkna in sig i bägge regeringsalternativen har partiet valt att gå balansgång på den lilla spång som de själva kallar den politiska mitten.
Kvar står de bägge före detta regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som de enda vuxna och ansvarstagande. I alla fall om vi ser tillbaka på de senaste 12 månaderna.
Nu har både Vänsterpartiet och Centerpartiet skärpt till sig under våren och uppträtt på ett mer ansvarstagande sätt. C har till och med ställt sig bakom regeringens vårbudget trots att V varit med och påverkat den. Något som känns bra inför fortsättningen av valrörelsen och en eventuell socialdemokratisk valseger.
Däremot är jag uppriktigt orolig över det beteende vi ser från tidigare seriösa allianspartier, som numera väljer att stanna kvar i sandlådan av taktiska skäl!
När partier ser en risk att tappa väljare om de står upp för en vuxen och ansvarstagande politik har det gått långt. Men det är så man kan tolka vissa uttalanden som Ebba Busch gjort till media. De har helt enkelt inte mod att kliva ur sandlådan.