Pressen, som i Sverige i hög grad varit och är lokal i journalistisk bevakning och spridning, har en viktig roll i demokratin. Det är då inte bra om tidningarna blivit för få, bara en, i en ort eller område.
För att underlätta en mångfald i utbudet och valfrihet bland tidningskonsumenter infördes 1971 ett statligt presstöd. Det kom att gå till den mindre tidningen på varje utgivningsort där mer än en tidning utkom. På Gotland gick länge ett särskilt stöd till bägge tidningarna.
De ekonomiska drivkrafterna och främst annonserna kom att gynna den större tidningen på varje utgivningsort, vanligen en residensstad. Presstödet, som gick till den mindre tidningen på orten där den gavs ut, kom att motverka en process där de mindre tidningarna på varje ort försvann.
Tidningar är både företag och verksamma i demokratin med sitt innehåll. Med ett synsätt där staten kan inverka och gynna mångfald och valfrihet för konsumenter av tidningar tillika medborgare är det rätt att ha ett stödsystem för pressen.
Det totala anslaget till presstöd och summan en viss tidning kan erhålla har debatterats genom åren. En del har ansett dem vara för höga och andra har tyckt de varit för låga. Tidningar har funnits som inte klarat fortsatt utgivning trots presstödets förekomst. Och så har tidningar klarat sin utgivning tack vare detta stöd.
Presstödet har en del delar, bland annat distributionsstöd, och är på totalt runt en miljard kronor 2021. Och det är en del av det på 657 miljoner kronor som en rad tidningar totalt får i det som kallas driftsstöd som är presstödets största del.
Måndag 12/4 hade tidningsägarnas organisation Tidningsutgivarna, TU, en debattartikel i Dagens Nyheter. De föreslår där att avskaffa presstödet, och det är då driftsstödet de avser. Men egentligen är det en omvandling av de pengar som går till driftsstödet som TU vill ha.
TU vill slippa momsen på sex procent som finns i dag. Tas momsen bort helt gynnar det främst stora tidningar som i dag inte har press-/driftsstöd, till exempel Dagens Nyheter.
TU vill också ha reducerad arbetsgivaravgift för journalister. Förutom att det kan vara svårt att avgränsa skulle det gynna främst tidningar som har många journalister som nu inte har press-/driftsstöd.
Det som TU föreslår framstår som skräddarsytt för att passa de stora mediekoncernerna och deras större publikationer. Den moms de vill slippa motsvarar med sina 500 miljoner kronor nästan totala driftsstödet på 656 miljoner kronor. Reducerade arbetsgivaravgiften kan antas motsvara minst resterande drygt 150 miljoner.
Det som tidningsägarna i TU föreslår riskerar att missgynna lokal journalistisk bevakning och publicering i lokala titlar. Dagens presstöd går ju främst till lokala tidningar och underlättar deras bevakning.
Många tidningar som får presstöd ägs nu av de stora mediekoncernerna. De är delar av dem och har gemensamma tekniska system, redigering, annonshantering, tryckning och i de flesta fall en del av sitt redaktionella material gemensamt. Sporten är exempelvis på många ställen med två tidningar samma i båda tidningarna. Presstödet har alltså inte hindrat rationaliseringar och förnyelser.
Om presstödet (driftsstödet) tas bort, mer exakt omfördelas till momsbefrielse och lägre arbetsgivaravgift för journalister, enligt TUs förslag kommer främst tidningar på annan plats att dra nytta av det, som är större och ofta i samma koncern. Om deras journalistik då ökar eller om medieägarna använder pengarna där de tycker de behövs bättre eller till sin vinstnivå är oklart.
Robert Sundberg