Den 4:e november var det åtta år sedan som statslöshetskampanjen I Belong togs fram av FN:s flyktingorgan, UNHCR. Kampanjen syftar till att säkerställa att alla människor har en nationalitet eller medborgarskap, då det är en grundläggande rättighet och nyckeln till andra rättigheter. Runtom i världen uppskattas det finnas tio miljoner människor utan nationalitet. Många på grund av att de diskrimineras utifrån sitt kön eller sin etniska tillhörighet. Det finns goda exempel i världen på hur man som stat bör agera för att nå upp till kraven inom kampanjen. Exempelvis genom att ge medborgarskap till alla bebisar som föds inom landets gränser, oavsett vad deras föräldrar har för asylstatus. På det sätter uppfyller man ytterligare ett krav – alla barns rätt till en nationalitet enligt Barnkonventionen. Tyvärr tillhör inte Sverige ett av dessa goda exempel. Med hårdare tag mot både migrationen blir det ännu svårare att bli medborgare. Med Tidöavtalet kommer Sverige aldrig uppnå sina internationella åtaganden gällande statslöshet.
Det är nu bara två år kvar av kampanjen och tyvärr kommer inte Sverige uppfylla kampanjens huvudsyfte – att säkerställa att ingen person är statslös innan 2024. I Sverige föds idag många barn varje år som ärver sina föräldrars statslöshet och totalt uppskattas det finnas minst 25 000 personer i Sverige som är statslösa. De hårdare migrationsregler som har införts har gjort det svårare även för de barn som aldrig varit i något annat land, utan är födda här, att bli medborgare. I Sverige har man också en dålig vana gällande registrering av identitet. Man har tagit för vana att registrera barn under kategorin ’medborgarskap okänt’ vilket försvårar processen att bli medborgare och gör att många barn lever utan grundläggande rättigheter i flera år.
Att vara statslös i Sverige idag är inte lätt. Det innebär i praktiken att man har svårt att öppna bankkonto, resa, rösta, få sjukvård, kunna utbilda sig och man kan inte ens hämta ut paket på Ica. Saker som så många av oss tar för givet dagligen. Det är något som oftast pågår under flera års tid. Under pandemin då vaccinationspass infördes drabbades statslösa negativt, då de inte hade tillgång till Bank-ID. De uteslöts från alla offentliga evenemang.
Tidöavtalet nämner aldrig statslösa. Det är nog personer som man glömt bort ens finns. I stället ställs det språkkrav för att få medborgarskap. Statslösa har ofta inte ens rätt till SFI, hur är det då tänkt att man ska kunna lära sig svenska för att få medborgarskap? Utöver detta vill man lägga sig på en miniminivå inom EU. Sverige ska inte behöva göra mer för flyktingar, asylsökanden och statslösa än vad som är absolut nödvändigt. Men det rimmar väldigt illa med att Sverige ingår i UNHCR:s kärngrupp för att säkerställa att ingen person är statslös år 2024. Problemet är också att man endast ser statslösa som asylsökanden och tittar på om de anses ha skyddsskäl för att stanna i Sverige. Men enligt Sveriges internationella åtaganden har man en skyldighet att skydda dessa personer och säkerställa att de kan få medborgarskap, oavsett om de anses ha asylskäl i Sverige.
Det högern gör i Tidöavtalet är att ställa orimliga krav för någonting som egentligen är en grundläggande rättighet. Man ska inte behöva uppfylla bevisa sig för att få leva i trygghet i linje med sina mänskliga rättigheter. För att uppnå sina åtaganden och uppfylla alla människors rättigheter måste regeringen tänka om.