Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har i en debattartikel i Expressen krävt att Romina Pourmokhtari (L) antingen behöver ändra regeringens klimatpolitik eller avgå. Artikeln hänvisar till att Pourmokhtari lovat att avgå om utsläppen skulle öka. Vilket de nu fortsätter göra. Och Miljöpartiet har rätt. Klimatpolitiken är fortfarande katastrofal.
Klimatministern har duckat frågor gällande den sänkta reduktionsplikten och har länge menat att man till en början kommer öka utsläppen för att sedan nå dem. Fram tills nu då Miljöpartiet väljer att sätta hårt mot hårt. Och det är lätt att förstå deras synpunkter. Tidölagets klimatpolitik går i fel riktning och det krävs att andra politiker sätter ner foten.
Regeringens klimatrapporter visar att utsläppen ökar. Men att det skulle chockhöjas menar ministern inte är en rättvis bild, och då har man inte läst budgeten. Vilket hon pekar ut till Miljöpartiet. Men att regeringens klimatpolitik varit undermålig är allt annat än en överdrift. Reduktionsplikten som sänkts har varit en skam för Sverige. Inom EU är vi inte längre en medlemsstat att se till som inspiration, utan nu står vi som enda land som inte kan söka bidrag för att vi inte nått målen.
Klimatpolitiken har kritiserats från flera håll. Från alla partier och hörn av debattörer. Många menar att det finns ett stöd från medborgare att ha en ambitiös klimatpolitik, men att det saknas en politisk vilja från regeringens håll. I stället för att vara ärliga med det, så försöker regeringen likt en repad vinylskiva upprepa sig om att reduktionsplikten sänks kortsiktigt och att det är därför utsläppen ökar på kort sikt. Men på lång sikt kommer de sänkas.
Hur det ska gå ihop är dock svårt att få ihop. Alla utsläpp räknas. Och Sverige som enda EU-land som inte uppfyller kraven är bara pinsamt.
Vi har fram till 2030 på oss att nå EU:s klimatmål. Det har inte bara kostat oss EU-bidrag, utan också vårt rykte. Sverige, som en gång känt för öppna landskap och en oerhört progressiv klimatpolitik får nu stå lite i skamvrån. Man får försvara sig och sin politik, snarare än att leda vägen framåt. Vi som land borde ha en ambitiösare politik än EU.
Klimatpolitiken har kritiserats de senaste dagarna i media. Diskussionerna kring exempelvis Northvolt är helt befogade. Det ska vara en grön satsning framåt som befinner sig i kris. Vattenfall står också inför begränsningar då det saknas tillåtelse från regeringen att bygga ut. Men det är inte en prioriterad fråga av regeringen.
Så de många potentiella gröna omställningar och gröna alternativen inte prioriteras och de fossila bränslena är alldeles för billiga fortfarande som alternativ. Något som regeringen subventionerat. Och följden blir att Sverige inte längre kan gå in på möten med andra EU-länder med högt buret huvud.
Att säga att Sverige gör ett bra jobb och att man inte förstår budgeten om man säger annat är att förneka sanningen – klimatet är inte en prioriterad fråga av regeringen. Det är vilseledande information för väljarna. Tyvärr kommer en avgång av Pourmokhtari bara vara plåster på såren. Hon skulle ersättas med en annan minister som driver samma politik. Men regeringen behöver börja bry sig om klimatet.