Stockholmsveckan har fått oss gotlänningar att förstå vad uttrycket ”vaska” betyder. De så kallade ”brattsen” (stockholmsungdomar med tillgång till välfyllda kontokort) beställer in dyra drycker för att sedan hälla ut drycken i vasken utan att dricka av den.
Nu har regeringen tagit efter ”brattsen”. I stället för att ta vara på den resurs som skatteintäkterna är, och använda resurserna där det finns stora behov, väljer regeringen att vaska hälften av det utrymme som finns. Hittills vill säga.
Som vanligt nu för tiden släpper regeringen delar av höstbudgeten mer eller mindre dagligen. Hittills har vi blivit upplysta om reformer som kostar mellan 32 och 40 miljarder kronor. Samtidigt har regeringen redovisat 4,3 miljarder i minskade ränteavdrag som ger ett plus i kassan.
I en tid då det finns enorma behov av mer resurser till skola, vård och omsorg väljer regeringen i stället att sänka skatter med minst 32 miljarder kronor, vilket är mer än hälften av reformutrymmet.
Bränsleskatten ska minskas med 6 miljarder, flygskatten tas bort vilket kostar 2 miljarder, inkomstskatter sänks med 13,5 miljarder, skatten på ISK-konton innebär 4,4 miljarder och den höjda gränsen för statlig inkomstskatt medför 6 miljarder mindre pengar till andra viktiga reformer.
Men tack vare regeringen kan bilister, flygresenärer, löntagare, pensionärer, de som spara på ISK-konton och alla höginkomsttagare skratta hela vägen till sjukvårdsköerna.
Det finns en stor ideologisk skillnad mellan höger och vänster gällande skatter. Medan högern vill se lägre skatter, mer pengar i medborgarnas plånböcker och att var och en betalar för sina behov, ser vänstern ett samhälle som bygger på högre skatter för att bekosta en bra välfärd för all utifrån behov.
I Sverige har vi varit överens om att vi ska satsa på en bra och jämlik välfärd för alla. Så har det även låtit från högerpartierna. Visserligen var Centerpartiet ute och snurrade om någon form av statlig grundersättning och privata försäkringar för resterande behov, men annars har det varit tyst om det ideologiska systemskiftet.
I valet 2002 gav väljarna ett tydligt svar på vilken väg Sverige skulle ta. I valet var Moderaterna tydliga med sina ambitioner att sänka skatterna, medan vänstern värnade välfärden. S gick framåt och fick nästan 40 procent, medan M backad och gjorde sitt sämsta val på över 25 år.
Men efter brakförlusten 2002 har man från högern pratat väl om välfärden även om man samtidigt genomfört stora skattesänkningar som urholkat välfärden, skattesänkning för skattesänkning.
Nu står vi där igen med en regering som lovade att satsa på sjukvård och skola, men som väljer att vaska det utrymme som finns istället för att satsa på välfärden.