Redan för ett år sedan såg vi att inflationen skulle drabba regionens ekonomi hårt. Sveriges kommuner och regioner, SKR, varnade för stora underskott och vädjade till regeringen att kompensera landets kommuner och regioner för de kraftigt ökande kostnaderna.
Här på Gotland såg samtliga fullmäktigepartier samma sak och kom till ett gemensamt beslut. De tvingades att lägga en minusbudget för att inte helt rasera öns skola, vård och omsorg.
Trots att politikerna använde den ekonomiska nödutgången såg de flesta att den budget som togs fram inte kompenserade verksamheterna fullt ut. Det skulle ändå bli tuffa tider.
SKR:s vädjan till regeringen om kompensation utmynnade inte i några nya medel, men regeringen meddelar hurtigt att de har ögonen på problemen. De håller ögonen på och ser hur region efter region tvingas säga upp personal, hur sjukhus efter sjukhus tvingas minska antalet vårdplatser, hur kommuner tvingas lägga ner skolor och hur den redan hårt belastade omsorgspersonalen tvingas springa än fortare. Vilket de flesta förstår inte hjälper ett dugg, då regeringen istället behöver agera och tillskjuta medel.
Och nu ser vi hur inflationen och regeringens ovilja att prioritera vård, skola och omsorg slår även mot Gotland.
I början av veckan beslutade barn och utbildningsnämnden, BUN, att spara 26 miljoner kronor.
I korthet beslutade nämnden att de olika enheterna ska spara in de underskott de fick 2023. Vilket jag ser kan bli ett mycket tufft uppdrag. Underskotten 2023 beror ju troligen på en underfinansiering. Om den underfinansieringen följt med in i 2024 års budget blir det ju svårt att hålla den. Om man dessutom får ett sparbeting på lika mycket till minskar möjligheten att hålla budget utan att man tvingas till så stora neddragningar att verksamheten drabbas.
Nu är jag inte fullt insatt i skolorganisationens ekonomiska förutsättningar, men det borde väl vara enklare för de enheter som kunde hålla budget 2023 att hitta saker att spara in på utan att det drabbar verksamheten lika hårt. Om det nu fanns några enheter som höll sin budget.
Förutom rena sparkrav beslutade nämnden också att införa att en särskild anställningsprövning. Det innebär att alla nyanställningar, inklusive tillsättning av redan befintliga vakanser, måste godkännas av Utbildningsdirektören. Undantaget är tillsättande av lärare med behörighet.
Bara någon dag efter BUN:s besparingsbeslut möttes vi av nästa. Hälso- och sjukvårdsnämnden tog då beslut att spara 150 miljoner kronor.
För att genomföra besparingarna har sjukvårdspolitikerna utsett fokusområden. Bland annat ska kostnader för material, analys och läkemedel ses över.
Men även olika former av personalkostnader kommer att minskas. Det ska införas ett begränsat anställningsstopp. Begränsat då det fanns en radda med undantag för bristyrken, vilket är klokt.
När det gäller hyrpersonal så ser man att det nationella avtalat som SKR och arbetsgivare i branschen undertecknat kan innebära flera olika former av besparingar. Bland annat har kostnaden för bostäder överförts till uthyrande bolag samtidigt som avtalat innebär en sänkning av ersättningen till samma bolag.
Nämnden beslutade även att höja patientavgifterna för att på så sätt öka intäkterna även om högkostnadsskyddet minskar effekten av höjningarna. Högkostnadsskyddet innebär också att de med de största vårdbehoven inte drabbas så hårt ekonomiskt.
Jag är inte avundsjuk på regionens politiker. De har att anpassa sig till en verklighet de inte vill ha. De vet hur allvarligt de sparkrav de nu tvingas införa kommer att drabba respektive verksamhet, men har inget val. Finns inte pengarna så kan man inte köra på som vanligt.
Och i år är ju alla pengar redan fördelade och mer därtill. Det finns inget budgeterat överskott eller stora statsbidrag att luta sig tillbaka mot. Läget är allvarligt, vilket inte minst Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut visar med texten: ”Hälso- och sjukvårdsnämnden ser att beslutade åtgärder kan komma att påverka både arbetsmiljö, tillgänglighet och patientsäkerhet och ger förvaltningen i uppdrag att löpande hålla nämnden informerade ur dessa perspektiv.”
Vår välfärd är till mångt och mycket styrd av lagar. Skolan ska klara utbildningskraven och sjukvården patientsäkerheten och någonstans går gränsen för hur mycket man kan dra åt svångremmen. Frågan är bara var gräsen går.
Det man kan hoppas på är att den SD-styrda regeringen slutar upp med att hålla ögonen på välfärdskrisen och i stället tar sitt ansvar. Men det är nog för mycket att hoppas på. Tidöpartiernas prioriteringar ligger ju på helt andra områden än den pågående välfärdskrisen.
En kris som nu även tvingar den gotländska skolan och sjukvården till tuffa besparingar.