Frågan om en reservhamn till Gotlandstrafiken har utretts vid flera tillfällen och den senaste utredningen angav Kappelshamns hamn som det bästa alternativet. Men hamnen på norr måste rustas upp och anpassas för färjetrafiken innan den ens skulle kunna användas.
I veckan höll Länsstyrelsen ytterligare att möte, där andra viktiga myndigheter deltog, med fokus att hitta en lösning för en reservhamn. Alla, från regionen till Försvarsmakten, är överens om det stora behovet av en reservhamn men ingen har i dag uppdraget, eller pengarna, att se till att det blir verklighet. Men ingen verkar vilja ta tag i frågan så den löses.
Försvarsmakten har genom Fortifikationsverket både medel och planer att rusta upp hamnen i Kappelshamn så den ska kunna fungera för deras verksamheter. Men de har inte medel att rusta upp hamnen för att fungera som reservhamn till Gotlandstrafiken.
Inte heller Trafikverket, som har det ekonomiska ansvaret för färjetrafiken, har fått medel, eller uppdraget, att fixa en reservhamn.
Och att lägga det här ansvaret på Region Gotland och de skattemedel som regionen har till sitt förfogande känns både orättvist och fel då frågan är så mycket större än ett lokalt problem.
Frågan om reservhamn är ännu viktigare i dag än den har varit tidigare. Det säkerhetspolitiska läget är självklart den största orsaken till att det brådskar att komma i gång med arbetet, men även den utveckling som skett inom handeln och civilförsvaret gör läget värre än den var för 30 år sedan.
Förr fanns de flesta varorna på ett lager nära försäljningsstället, men sen saker som ligger på ett lager börjat ses som en ekonomisk belastning, i stället för en tillgång, har just in time tänket tagit över. Någon har sagt att affärers lager numera finns på väg till affären, antingen i en lastbil, på ett tåg eller på en färja.
Detta innebär för vår del att färjetrafiken är en del av vårt lager av viktiga produkter och gör Gotland än mer sårbart för störningar i Visby hamn.
Under pandemins inledning blev det uppenbart att Sverige hade gått för långt i nedmonteringen av olika former av lager för samhällsviktiga produkter. Medicin, sjukvårdsmaterial och mycket mer blev snabbt bristvaror samtidigt som vi såg avundsjukt på Finland som hade kvar sin lagerhållning på en hög nivå.
Hur arbetet med att bygga upp lager för civilförsvaret går vet jag inte men de är knappast tillbaka på den nivå vi hade tidigare.
Dessutom är ansvaret numera utspritt och ibland även otydligt. Exempelvis blev avregleringen av apoteken inte bra på många sätt, men speciellt gällande ansvaret för lagerhållningen av viktiga mediciner som helt trillade bort.
Här har vi ytterligare en mycket viktig fråga för Gotland som hamnat i regeringens knä. Hur det gått med frågan om de kraftigt ökade färjepriserna vet nog alla. Den hemställan som Region Gotland skicket till regeringen är ännu helt obesvarad trots att det snart är tre månader sedan den skickades.
Med tanke på Tidöpartiernas svaga intresse för Gotland och gotlänningarna är det tveksamt om det blir en snar lösning. Jag tror dessvärre att frågan om en reservhamn kommer få ligga kvar mellan stolarna.