Tillträdande ordförande för regionstyrelsen, Meit Fohlin (S), var inte ens uppe i talarstolen. Till och med Håkan Ericsson talade resonligt och framåtsyftande om öns äldreomsorg.
Jörgen Benzler (V) berömde Håkan Onsjö (M) som berömde Jörgen Benzler tillbaka.
Det fanns inga konfliktytor alls förrän man kom till försäljningen av Gustafsvik där Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gjorde vad de kunde för att stoppa affären. Trots att köparen är densamma som drivit semesterbyn i många år verkade det som att man skulle sälja fastigheten till en synnerligen suspekt aktör där man såg allsköns risker och faror.
Torun Ström (FI) frågade sig varför man inte ansett att de olika perspektiven på politiska beslut som ska analyseras inte ansetts aktuella: landsbygds- och barnperspektiv till exempel.
Håkan Onsjö (M) förklarade att beslutet innebär ändring av ägare på lagfarten, inte själva användningen av marken varpå Torun Ström inte såg sig lugnad utan föreslog "utbildning av tjänstemännen".
Det är ett oskick att dissa tjänstepersoner offentligt i sin roll som politiker. Man bör aldrig nedlåta sig till sådant. Känner man sig ändå tvungen är det klädsamt att ha mer på fötterna så det inte avslöjas att man själv är den okunniga.
Det FI, MP och V befarar med försäljningen är just farhågor utifrån åsikter. Sånt kan man inte ta hänsyn till i juridiska frågor som en försäljning eftersom det helt enkelt är just farhågor. När ingenting förändras finns inga konsekvenser att analysera.
Synen på företagare som personer med bara ett för ögonen: att göra så stora vinster som möjligt, helst på bekostnad av kvalitet och good will, fascinerar mig mycket.
Jag förstår att det bottnar i aktiebolagslagen och att man i ett aktiebolag måste gå med plus. Det ses därför av många som ett företags enda och prioriterade drivkraft. Egentligen är det exakt samma som Region Gotlands överskottsmål. Skillnaden är att ett aktiebolags själva överlevnad hänger på att man gör överskott. Blir det för stora minus för länge går man i konkurs.
Överskott är något positivt. Att förbjuda överskott ("vinster") i företag inom vård, skola och omsorg är därför ren plakatpolitik. Somliga påstår att företag som man uppskattar, som Hattstugan, inte skulle påverkas av ett vinstförbud, men de lyder också under aktiebolagslagen.
Därför vore det mer konstruktivt att tala om kriterier och kvalitet, och inte bara för privata utförare. Följer man inte reglerna, till exempel antal lärare per klass eller antal anställda per boende, så kan avtalen brytas.
Allt som handlar om hur och var man bokför kostnader och intäkter är upplagt för att kunna kringgås. Att förbjuda vinstuttag över en viss nivå fungerar för företag som inte har någon annan verksamhet än skattefinansierad, men oftast finns ju andra ben också i dessa företag.
Konflikten i frågan om privata aktörer i välfärden är väldigt uppblåst, skillnaderna är inte så stora som det kan se ut. Ingen försvarar dåligt utförd vård, skola eller omsorg. Men det är enkla politiska poänger att ta att påstå sådant.
Dessa politiska poänger ska nu omvandlas i praktisk politik.
Precis som det finns stora förväntningar nu på att skjutningar, elpriser och kriminalitet ska försvinna eftersom det mesta var Magdalena Anderssons fel, finns det stora förväntningar på att en S-ledd Region Gotland ska åtgärda arbetsmiljön och personalbristen inom öns äldreomsorg.