Många besökare blir det under högsäsong och inte helt utan problem.
Det vanliga är att sommaren inte bara innebär torka för grödor och gräsmattor, utan även när det gäller nyheter. Men under min semester har det rapporterats om överraskande många heta händelser på ön. Här kommer en snabb genomgång av ämnen som jag senare lär fördjupa mig i.
Redan dagarna innan min sommarledighet rapporterades det om regionens ökande resekostnader. Där kostnaderna för politikers och tjänstepersoners resekostnader började närma sig de kostnader som regionen hade innan pandemin. De nya digitala mötesformerna vi lärt oss använda under pandemin verkar mer eller mindre bortglömda.
Efter hand utkristalliserades en otydlig policy och en politiker som tagit egna initiativ för att minska regionens kostnader. Initiativ som stred mot regionens upphandlingsreglemente.
Det hela slutade? med en timeout och en mindre snygg insändare för att dra med sig fler i fallet.
Politik bygger på förtroende och oavsett hur länge en politiker haft både partiets och väljarnas förtroende kan det raseras på några dagar.
Kommunikationerna på Gotland har också hamnat i fokus. Är det inte överfulla bussar som kör förbi väntande passagerare, så är det kaos i färjeköerna till och från Fårö eller bokade bilburna resenärer som inte får plats på Destination Gotlands färjor.
De tre problemen visar hur svårt det är att upprätthålla full service året runt när antalet personer som befinner sig på Gotland skiftar mellan årstiderna. Men även hur svårt det är att hitta flexibla system som klarar av att hantera besöksnäringens högsäsong.
Just antalet besökare på Gotland under högsäsong har debatterats flitigt inte bara på ön utan även i riksmedia. Som vanligt nu för tiden har debatten polariserats. I nationell media har ett fåtal fått stå som talespersoner för alla gotlänningar, medan andra hävdar att det bara är de få kritiker som lyfts fram som har kritik mot de problem som besöksnäringen för med sig. Jag tar för givet att det varken är alla gotlänningar som vill införa någon form av tak för antal besökare eller att de bara är ett fåtal som är kritiska till antalet besökare under högsäsong.
I min värld bygger man vägar för att underlätta framkomlighet. Det antar jag att såväl de gamla romarna som vi i vårt moderna samhälle är överens om. Om vägarna då plötsligt blir så populära att det behövs fler åtgärder för att underlätta framkomlighet, och säkerhet, bör man väl i de gamla romarnas, och vår moderna, anda göra vad man kan för att underlätta framfart på vägen.
Så tänkte i alla fall regionen vid korsningen Östra Hansegatan/Artillerigatan, där en cirkulationsplats byggts för att minska riskerna och öka framkomligheten.
En annan korsning som kommer att byggas om för att göras både säkrare och smidigare att passera är infarten till flygfältet.
Djungelns lag gäller i korsningen Söderväg/Gutevägen.
Men när det gäller korsningen Söderväg/Gutevägen verkar man tänka helt tvärtom. Där har trafikljus gjort succé i årtionden, men sen lite mer än ett år är det djungelns lag som gäller. Något som varken ökar säkerheten eller framkomligheten.
Mer om detta, och mycket mer, kommer jag skriva om fram tills nästa semester, samtidigt som jag tackar Jehna Al Moushahidi för ett bra jobb.