Utrikeskrönika
Landet som har en yta som endast är något större än Upplands, blev självständigt 2002 och återfinns på den östra delen av ön Timor.
Leste betyder ”öster” på portugisiska och återspeglar det faktum att territoriet styrdes av Portugal under cirka tvåhundra år. Efter den portugisiska revolutionen 1974 lämnades östra Timor mer eller mindre åt sitt öde, vilket ledde till inbördeskrig mellan olika politiska grupperingar.
Indonesiens invasion av östra Timor 1975 följdes av ett långvarigt gerillakrig. 1999 tog FN över styret och placerade en fredsbevarande styrka på ön. Efter allmänna val kunde så ett konstituerande parlament deklarera Timor-Leste som en självständig stat i maj 2002. Några månader senare upptogs landet också som medlem av FN.
Timor-Leste är ett av världens fattigaste länder och står inför stora utmaningar. Befolkningen består endast av 1,3 miljoner invånare, nästan hälften är mellan 15 och 24 år, och ekonomin är mycket beroende av landets naturresurser, huvudsakligen olja och naturgas. Om den framtida ekonomin ska bli hållbar krävs därför andra alternativ och inte minst ett betydande internationellt biståndssamarbete.
Till skillnad mot många andra resursrika och biståndsberoende länder har Timor-Lestes politiska ledare lyckats hålla sig borta från frestelsen att berika sig själva. Landet räknas som ett av de mest demokratiska i Asien, och är det enda i Sydostasien med fria val. I maj hölls landets sjätte allmänna val. Enligt den pressfrihetslista som ”Reportrar utan gränser” publicerar varje år ligger Timor-Leste på tionde plats i världen, före länder som Nya Zeeland, Schweiz, Tyskland och Storbritannien!
Det innebär att det också publiceras kritiska kommentarer om grannländerna, vilket inte alltid uppskattas. Framför allt är kritiken skarp mot ledarskapet i Myanmar och de fruktansvärda övergrepp som befolkningen där har utsatts för. Det kan försvåra Timor-Lestes strävan att upptas som medlem av den sydostasiatiska samarbetsorganisationen ASEAN.
Detta tycks dock inte nämnvärt bekymra vare sig presidenten José Ramos-Horta, mottagare av Nobels fredspris 1996, eller den nye premiärministern Xanana Gusmão, som var landets förste president och den som 1999 kunde ta emot ”Sakharovpriset för tankefrihet”. Båda två har varit bidragande till att landet har fått en demokratisk konstitution som skiljer på den exekutiva, lagstiftande och dömande makten.
Om Timor-Leste ska kunna hitta långsiktigt hållbar och livskraftig ekonomi fordras nya vägar. Inte minst behövs utbildning och framtidsmöjligheter för den unga generationen. Det internationella biståndet kan därför bli viktigt, men i en intervju som nyligen publicerades i den japanska tidskriften Nikkei ville president Ramos-Horta se lite nytänkande: ”Alltför mycket av det internationella biståndet har spenderats på givarnas egna konsulter, på expert efter expert och rapport efter rapport.”