De nya inflationssiffrorna som kom på onsdagmorgonen är fortfarande dyster läsning. Många är definitivt pressade av priser, räntor och hyror med mera. Sajter som ägnar sig åt att förmedla lägenhetsbyten – en hyresrätt mot en annan – rapporterar en stor ökning av hugade bytare som söker billigare bostäder.
Det har stora personliga konsekvenser, vilket är nog så viktigt. Men kanske finns det ett större samhälleligt hot på en annan del av hyresmarknaden.
Jag slog på min tv härom förmiddagen – vilket jag egentligen måste varna för – men jag är inte ledsen över att jag då fastnade framför riksdagens finansutskott hearing med Riksbankens ledning. Det var faktiskt ett väldigt givande utbyte om läget i landet och hotbilder och möjligheter för vår ekonomi.
Det framkom då att Riksbanken, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, inte oroade sig över ett ras på hyresmarknaden och tomma lägenheter. Efterfrågan på hyresrätter förblir hög och när svångremmen måste dras åt tenderar hushållen att prioritera sina bostäder. Ett hem är ju helt grundläggande.
Däremot var Riksbanken mer orolig över framtiden för kommersiella fastigheter.
I allmänna termer noterade Riksbanken också en skillnad mellan denna och tidigare kriser. En skillnad som väntar på en förklaring. Företagen tenderar att i utökad utsträckning mot tidigare försöka övervältra ökade kostnader på sina kunder. Tidigare kriser har man långt ifrån fullt ut försökt sig på detta.
Detta gäller, egendomligt nog, i hög grad även för hyresmarknaden för kommersiella fastigheter.
Utan att vara väldigt insatt så känner jag ju till flera fastigheter och lokaler i Visby som länge stått tomma. Föredrar man att låta delar av beståndet stå tomt, hellre än att sänka hyresnivån?
Tidningen Näringslivet skriver också om detta. Trots att även butiker är hårt pressade av prisuppgångar, konjunkturläge och sjunkande konsumtion så drabbades branschen av brutala hyresökningar vid årsskiftet. Högre hyresökningar än vad bostadsmarknadens hyresgäster tycks drabbas av. Tidningen konstaterar:
"I januari höjdes lokalhyrorna för Sveriges handlare med nästan elva procent. De ökade hyrorna slår hårt mot många verksamheter."
Men det får naturligtvis konsekvenser även för hyresvärdarna, i slutändan.
Johan Reberg, bolagsjurist på detaljhandelskedjan Stadium, beskriver hur hans eget företag agerar:
– Som det är just nu så säger vi upp alla avtal som är förhandlingsbara.
Han är också kritisk till de hyresökningar som redan genomförts:
– En hyra ska ju spegla marknadshyran, då kan man ställa sig frågan, steg verkligen marknadshyran med elva procent den 1 januari i år givet det ekonomiska läget då?
Han har onekligen en poäng. Och om marknaden inte kan bära hyrorna finns det stor risk för att dessa, tillsammans med andra negativa faktorer, kan leda till en omfattande butiksdöd som kommer att tömma ännu fler butikslokaler. Och nolla hyresintäkten.
Tidningen Näringslivet igen:
"Enligt branschorganisationen Svensk Handel riskerar två tredjedelar av kläd- och skohandeln att slås ut. Över 3 000 företag riskerar konkurs eller rekonstruktion."
Det finns för all del också hyresvärdar som är resonabla, snarare än att de slaviskt följer indexerade hyresavtal. Peter Simonsson, vd på Stjärnurmakarna, beskriver en sådan praktik:
– Vi har ett exempel där vi kunde få bort halva höjningen och det finns även fastighetsägare som plockat bort hela höjningen.
Jag gissar att marknadsläget för kommersiella fastigheter kommer att driva på en sådan utveckling. Och löpande hyresavtal löper ju också ut. Även om det finns inlåsningseffekter även på den kommersiella hyresmarknaden så är ju dess hyresgäster långt ifrån i avsaknad av alternativ. Och alternativen lär tyvärr förmera sig, i form av tomma lokaler.