Gotlandstrafikens förutsättningar är givetvis på många sätt unika. Men det innebär ju inte att man inte kan lära sig något alls av hur man i andra länder väljer att finansiera och utföra viktig färjetrafik för transportarbete mellan olika delar av det egna territoriet.
I tisdagens GA – under rubriken "Sänkte biljettpriset på färjan till hälften" – kunde man läsa om goda danska erfarenheter. Jag tycker att det är mycket relevant att Region Gotland valt att ta upp Bornholmstrafiken som ett relevant och intressant föredöme i ett remissvar på Trafikverkets analys av den framtida färjetrafiken. Den analys där Trafikverket anser sig ha skäl att förespråka en övergång till statliga färjor.
Jag har själv tagit upp färjetrafiken till Bornholm vid ett flertal tillfällen, bland annat i två ledare i mars i fjol. Detta med utgångspunkten att det måste finnas något att lära av en trafik som är billigare för staten, billigare för resenärerna och transporterar ett större antal passagerare än Gotlandstrafiken, i förhållande till öns befolkning.
Antalet passagerare i färjetrafiken till Bornholm har också vuxit betydligt snabbare än i Gotlandstrafiken under de senaste två decennierna. På den mest trafikerade linjen, den mellan Bornholm och Ystad, har antalet passagerare ökat med kring 170 procent sedan sekelskiftet. Under samma tid har Gotlandstrafikens passagerare blivit 40 procent fler. För ökad jämförbarhet är det de senaste siffrorna som inte är påverkade av resanderestriktioner med anledning av pandemin.
Jag finner det inte så lite ironiskt att den lösning som föreslås av Trafikverket för Gotlandstrafiken är en övergång till statliga färjor, när Bornholms senaste lyft – snabbare, tätare och billigare avgångar – åstadkommits genom att göra det totalt motsatta. Sedan 2018 drivs trafiken på Bornholm av det privata rederiet Mols-Linien, som efter en upphandling tog över efter det statliga rederiet Bornholmstrafikken.
Region Gotland kommer att behöva försvara sina intressen med stor frenesi under lång tid framöver för att vi inte ska hamna i en situation där resorna och godstransporterna mellan Gotland och fastlandet blir både dyrare och långsammare, samtidigt som turtätheten dessutom kan glesna. Det vore förödande för villkoren för dem som vill bo och verka här och för besöksnäringen vore det ju inte heller bra.