Gästtyckare
På Gotland kan man i princip gå runt hela ön längs med vattnet, utan att stoppas av stängsel och staket som stänger människor ute. Det är få förunnat att ha en region som är så tillgänglig som vår.
Men med det sagt är det viktigt att vi inte låter Gotland bli ett enda stort naturreservat där utveckling hämmas. Att det startas en glasskiosk, en liten servering eller bar i strandnära lägen höjer besöksvärdet och gör livet enklare för den som vill svalka sig mer än bara i vattnet. Sudersannas på Fårö är ett sådant exempel – det finns flera kilometer strand att tillgå, men vid en plats finns Sudersannas på ett tiotal kvadratmeter som serverar mat och dryck till besökare som söker det.
Den lilla serveringen är avgränsad med ett rep som plockas ned efter säsongen, men påverkar inte allmänhetens tillgång till stranden och tar heller inte upp yta för den som vill solbada avskilt. Verksamheten tillför betydligt mer än den förstör.
Ändå stoppas verksamheten, på grund av en missriktad och misstolkad miljölagstiftning, som missbrukas av aktivister. Det är såklart mer än beklagligt att verksamhetens innehavare drabbas av detta. Som beslutsfattare på Gotland finns få saker att göra i det korta perspektivet, eftersom det snart är föremål för domstolsprövning. Men jag vill ändå drista mig till att resonera om förslag som kan påverka till det bättre i framtiden:
– Moderaterna och Alliansen på Gotland är positivt inställda till att inrätta fler LIS-områden, vilket är ett utpekande av möjligheter till landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Inom dessa områden ska fler dispenser från strandskydd kunna ges, men det är en lång och mödosam process fram tills delar av Sudersand kan bli just LIS-område.
– Region Gotland har redan i dag en av de mest tillåtande inställningarna till strandnära serveringar, i hela landet, eftersom vi godtar att ytan avgränsas med så lite som ett rep. Längre än så kan vi inte gå utan att bryta mot Alkohollagen, vilket gör det anmärkningsvärt att aktivisterna just riktat in sig på repet som har en försvinnande liten påverkan på strandupplevelsen – men är avgörande för serveringstillståndet. Om staten lät kommunerna, inte Länsstyrelsen, fatta beslut om strandskyddsdispenser hade vi inte haft samma problem.
– Begränsa talerätten i miljölagstiftningen. Det är ett miljöpartistiskt påhitt att löst sammansatta Facebookgrupper hundratals mil bort ska kunna överklaga vartenda litet ärende som rör miljöfrågor i andra län. Ställ åtminstone krav på att föreningarna har lokal koppling eller rikstäckande verksamhet, att man tar ut riktiga medlemsavgifter och har minst ett antal hundra medlemmar. Finns det föreningar som systematiskt överklagar bör man ta ut avgifter för att undvika missbruk av systemet.
Att bygga vräkiga villor längs med varenda strandkant är det ingen som vill, inte ens en hårdnackad moderat som jag. Men att någon enstaka verksamhet öppnar i ett strandnära läge, det tillför betydligt mer än det förstör. Precis som många andra har jag en djup kärlek för vår ö och dess unikitet. Låt oss ta vara på det, utan att göra oss till ett naturreservat där utveckling är omöjlig. Vi må vara den minsta regionen i Sverige, men även på våran ö borde lagstiftarna i riksdagen se att det finnas det plats för både orörda stränder och någon enstaka kiosk eller servering. Gör de inte det, då är det dags att byta ut dem.