Det var många som drog en lättnadens suck efter mark- och miljödomstolens dom i tisdags, som godkände Cementas ansökan om kalkbrytning för ytterligare fyra år. Cementa, naturligtvis. Branscherna som är beroende av cement. Definitivt regeringen, som inte behöver fler problem. För att nämna några.
För andra är det en svår besvikelse att domstolen inte delade exempelvis Naturvårdsverkets uppfattning att Cementas miljökonsekvensbeskrivning var bristfällig.
Finns det anledning att anta att den rättsliga prövningen är avslutad och klar nu? Naturvårdsverket vill inte ge ett besked om man ämnar överklaga. Maria Ed Sundelin, miljöingenjör och teknisk handläggare, sade till Helagotland:
– Steget nu är att sätta oss ner och analysera domskälen. Så jag kan inte säga något i dagsläget.
Tillåt mig att komma med en prognos som jag känner mig trygg med. Domen kommer att överklagas.
Utgången i en instans borde vara en väldigt god indikator om hur en prövning ska sluta i nästa instans vid en eventuell överklagan. Men den svenska miljöbalken är å beskaffad att resultatet av rättsliga prövningar kan vara väldigt svåra att förutsäga, oavsett hur det gått i föregående instans.Det utgör en betydande osäkerhet för dem som är beroende av att deras verksamheter ska passera rättsliga prövningar, men det innebär också att det väldigt ofta bedöms som allt annat än utsiktslöst att överklaga domar till nästa instans. Det bidrar till att ungången av den rättsliga prövningen inte bara blir osäker, utan också långdragen.
Ibland får kalkbrytningens motståndare det att låta som att konsekvenserna för Gotland av brytning skulle kunna bli som att dra proppen ur ett badkar. I själva verket är konsekvenserna lokala, vilket naturligtvis kan vara illa nog. Domstolen har dock funnit att den brytning som Cementa ansöker om kan genomföras utan att det hotar närliggande Natura 2000-områden.
Sverige behöver kunna bryta de råvaror, som kalk och metaller, som är viktiga insatsvaror när ett bättre (och även miljövänligare) samhälle ska byggas. Att stoppa brytning i Sverige vore att via import (med osäker leveranssäkerhet) exportera både miljöprövning och miljökonsekvenser till andra länder. Det vore oklokt, tycker jag, för både miljö och ekonomi.
Domen i mark- och miljödomstolen är ändå tämligen tydlig i sina slutsatser, så det finns kanske skäl att hoppas på att nästa instans, mark- och miljööverdomstolen, bildar sig samma uppfattning.