Att anse att hjärtat sitter till vänster är det många av Sveriges politiska partier som håller med. Även om man inte själv vill uttrycka sig som vare sig vänster eller för offentligt sympatisera med sådana värderingar.
Hoppet hos många har varit att kunna ena Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – med ett eventuellt stöd av Centerpartiet – i en bred vänster för att stoppa en alltmer radikal högerpolitik som tycks dansa mer och mer till höger.
Men splittringar inom Miljöpartiet och konflikt mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet som vädras officiellt i media gör att man ses som oseriösa och osams. Kanske är drömmen om en bred vänster längre bort än någonsin?
När det stod klart att Tidöpartierna skulle styra landet var det många som ifrågasatte huruvida högern skulle kunna komma överens tillräckligt för att kunna ta beslut i många frågor. Sverigedemokraternas inflytande oroade också.
Men det var två saker som stod ut. Det ena var att partierna sa att de kommer överens om de stora delarna. Något som många tvekade över. Och det andra var hur förhandlingsbara övriga partier var för att tillmötesgå Sverigedemokraterna. Men man kunde ändå enas i en bred överenskommelse.
Att Vänsterpartiet och Centerpartiet skulle kunna enas i ett regeringsunderlag är något som ses som osannolikt. Trots att båda partier absolut inte vill att Sverigedemokraterna ska få komma till tals. Att enas bortom partigränser ser Vänsterpartiet som att dra i nödbromsen.
Och splittringar inom Miljöpartiet gör att det är svårt att fokusera på hur man kan samarbeta då man först och främst behöver städa upp inom det egna partiet.
Transparens och en stark moralkompass är dock värderingar som vänsterpartierna värderar högt. Det skulle därmed inte vara särskilt varumärkesenligt att inte diskutera dessa problem offentligt. Att dessutom ha en stark integritet kopplat till ens värderingar gör att man är mindre benägen att vända kappan efter den rasistiska högervinden – hur gärna man än önskar ha kvar makten.
Tyvärr går detsamma inte säga om högern. Med risk för att låta som en moralpolis, så är integritet något som saknas från högerns håll. Klumpiga uttalanden och politiska riktningar som inte förankrats med resterande partier är vanliga från den sittande regeringen och Sverigedemokraterna.
Dessutom har Kristersson – en man som en gång i tiden förespråkade mer invandring och ett öppet Sverige – helt låtit Åkesson köra över honom. Politik som strider mot mänskliga rättigheter? Ja då, det går bra, enligt statsministern. Ange oskyldiga barn för att deras föräldrar flytt krig? Det låter som en bra idé. Det finns inte mycket kvar som Kristersson inte låtit gå till det extrema. Hade hans politik varit värderingsdriven hade det vi nog inte stått här idag.
Önskan om en bred vänster för att hålla ute högerpolitiken kan ses som långt borta. Särskilt i dessa tider, när en alltmer osäkrare omvärld och Sveriges dåliga ställning internationellt gör att ett starkt ledarskap och starka värderingar är alltmer viktiga. Men vi får inte glömma vikten av att ha en stark moralkompass. Att svänga fram och tillbaka när det kommer till mänskliga rättigheter är inte ett alternativ. Hur mycket Sverigedemokraterna än trycker på. Den breda vänstern behövs därmed mer än någonsin. För folkets skull.