Utrikeskrönika
Det kommer att innebära en stor påfrestning för den amerikanska demokratin och därmed också på den fria världen. I Europa oroas vi förstås över vad som händer om Trump blir vald. Vad sker med det amerikanska stödet till Ukraina och till Nato? Hans tidigare uttalanden ger skäl till oro.
Men för att bli ett hot mot den amerikanska demokratin behöver Trump inte vinna valet. Det räcker med att han återigen blir huvudfigur i en valrörelse.
Francis Fukuyama, den kände amerikanske statsvetaren som länge varit en stark kritiker av Trump, varnade nyligen för att många inte insett vilka hot som finns i den stundande valrörelsen. Det är ju i de fria valen och det fredliga maktskiftet som demokratin prövas. Stater som Ryssland och Kina kommer att satsa stora resurser på att påverka. För den som vill utmana den regelstyrda världsordningen finns det knappast ett mer prioriterat mål än den amerikanska valrörelsen.
Särskilt oroande är förstås att Trump efter valet 2020 visade att han inte accepterade ett valnederlag. Han drog sig inte för att kalla på pöbeln för att ingripa. Efter stormningen av Capitolium sådde han lögner och konspirationsteorier. Fortfarande tror en fjärdedel av de amerikanska väljarna att stormningen av iscensattes av FBI. Flera av de beväpnade grupper som stod bakom Trump är fortfarande aktiva. Det går därför inte att utesluta att en valrörelse med Trump i centrum blir våldsam.
För att återgå till Fukuyama, som egentligen kommer från en konservativ ideologisk utgångspunkt, pekar han på att det är speciellt på två sätt som Trump utmanar den liberala demokratin: Genom att ifrågasätta institutioner och genom att vara en väldigt negativ förebild i sitt ledarskap.
När det gäller institutionerna har Trump från början haft strategin att ifrågasätta det demokratiska systemet. Han har ifrågasatt valresultat, beskyllt byråkratin för att vara korrupt och avfärdat medierna för att de är agendadrivande. Hans kritik är inte alltid grundlös men den dras å andra sidan nästan alltid för långt. Den som lyssnar och accepterar Trumps världsbild kommer tappa tron på demokrati i USA.
Trumps relation till domstolar är ett eget kapitel där han återkommande använder dem för att hota politiska motståndare eller kritiker, samtidigt som han själv visar sitt förakt genom att rycka på axlarna åt alla de rättsprocesser där han själv är åtalad.
Som presidentvalskandidat har Trump också en ledarroll. Även i en demokrati är det ledarna som visar på normerna i det offentliga samtalet. Här är Trump en direkt negativ kraft som nästan tvångsmässigt går till personangrepp på motståndare.
En annat otäckt drag, som skulle kunna få konsekvenser i den internationella politiken, är hur han hyllar dem han uppfattar vara starka män. Personer som Putin eller Xi Jinping beskrivs som män man kan göra affärer med. Samtidigt som Europas valda ledare häcklas.