Det värsta med Donald Trump är ju hans anslag och ton i den politiska debatten. Även om han inte sällan har poänger i sak, så är sättet han pratar om andra människor återkommande vårdslöst och kränkande. Han häcklar och hånar politiska motståndare, och gör försåtliga antydningar för att ifrågasätta andras uppsåt och drivkrafter.
En sådan ton från ledaren för västvärldens största demokrati riskerar att skada mer än det politiska samtalet i USA – den kan undergräva demokratin globalt. Till skillnad från andra styrelseformer är ju demokratin beroende av en civiliserad samtalston. Vi som vill leva i en demokrati förbinder oss att samtala med människor med olika intressen och övertygelser. Ett sådant samtal bygger på att det finns en grund av förtroende och respekt för gemensamma regler.
Så vad kan man då göra om man vill vara en motkraft mot Trumps destruktiva retorik? Det viktigaste är förstås att inte själv hemfalla åt samma samtalston. Vi ska undvika att förolämpa människor bara för att de har en annan åsikt. Det gäller både enskilda individer och grupper av människor.
Trumps vana att gå på person och ge dem öknamn är tack och lov än så länge ovanlig i Sverige. Däremot hörs ofta kollektiva förolämpningar mot till exempel ”Svärjevänner”, ”miljömuppar” eller ”vänsterblivna”. Det bör vi alla höra upp med. Om människor har andra åsikter än vi själva är det i regel därför att de har andra erfarenheter och kunskaper än vi. Det är styrkan i en demokrati och vi bör lyssna på deras argument. Tycker vi annorlunda ska vi självklart bemöta dem i sak, men inte genom att slänga okvädingsord efter dem.
Men det är inte bara regelrätta förolämpningar som förgiftar det demokratiska samtalet. Kanske ännu mer skadligt är det försåtliga ifrågasättandet. Trump är mästare på att smyga in insinuationer om sina politiska motståndares drivkrafter. Andra anklagas för att vara korrupta eller ha dolda agendor. Det är förvisso inte en metod som uppfanns av Trump men den har blivit vanligare på senare tid. Sådana halvkvävda beskyllningar hörs även i den svenska debatten. Under partiledardebatten i riksdagen förra veckan insinuerade till exempel Nooshi Dadgostar (V) att Ebba Busch (KD) företrädde sekten Livets ord.
Sedan behöver vi inte stanna vid att avhålla oss från att göra fel om vi vill vara en motkraft mot trumpismen. Tillfället kan också användas för en offensiv för mer hövlighet och välvilja i det demokratiska samtalet. Det finns mycket att vinna – och knappast något att förlora – på ett vänligare samtalsklimat.