Den fyrsiffriga nivån på ambitionen för ökad gotländsk befolkning finns i teknikförvaltningens femåriga verksamhetsplan 2025–2029. Tekniska nämnden antog den planen i veckan. Mina tankar for tillbaka till ett gammalt politiskt befolkningsmål på 65 000 invånare som kändes mycket ouppnåeligt när det sattes. Gotland skvalpade länge runt 59 000 invånare. Sedan dess har ändå befolkningen stånkat sig upp över 60 000, för att den första november i år hamna på 61 081 personer, enligt Statistiska centralbyrån.
Målet om ökad befolkning i just fertil ålder kommer samtidigt med chocksiffran över antalet bebisar på Gotland, födda 2024. Med inte mycket kvar av året är det bara omkring 400 små knattar födda i år. Lägsta barnafödandet på 30 år. Jämför med babyboomåren i början på 90-talet, då en årskull ungar kunde vara tusenhövdad. Oj, vad det kommer att märkas framöver att det är glest i skolbänkarna.
Demografi och ekonomi har blivit ord i debatten om äldreomsorgens utmaningar. Födelsesiffran för 2024 säger allt. Färre ska ta hand om fler åldringar. Och regeringen har stängt dörren i ansiktet på villig arbetskraft.
Om tekniska nämndens mål om ökad befolkning, med tusen personer som inte nått ålderspension, ska bli verklighet på Gotland vore det kanske bra om miljö- och byggnämnden inte avslår ansökningar om byggen av permanentbostäder på ställen som är alldeles utmärkta att bo på – och där det finns vatten.
Ökad befolkning behöver inte bara handla om inflyttning utan om att få gotlänningar att stanna kvar. Generationsskiften på gårdar kan behöva underlättas med tillåtelse att bygga ”utflyttarbostäder” på gårdens egna ägor – ute på ”backen”, där ändå inget gror.
Byggpolitiker har ibland visat sig ha obegripligt svårt att säga ja till den sortens generationsskiftesbyggen. Färskt exempel finns nu i Lokrume. Det tar vi en annan gång.
Tekniska nämndens plan för att säkra skattekraft och kompetensförsörjning på Gotland framöver är på en mycket övergripande nivå och berättar inget om hur något ska gå till. Den jästen kommer in i ugnen i januari. Då ska nämnden besluta om 2025 års aktivitetsplan; om vad som ska göras mer specifikt för att nå målen.
Ja, vad är det som ska få till exempel 500 personer i fertil ålder att fatta flyttbeslutet till Gotland inom två år? Eller ytterligare 500 personer som kanske klarat av barnafödandet och familjebildningen? Kanske är det hos de distansoberoende i arbetsför ålder som stöten ska läggas in? Gentemot alla som kurade i sina sommarhus medan pandemin rasade, men som inte hade lust att skriva sig och betala sin skatt hos oss.
Med fiberutbyggnaden har avstånd suddats ut, men Gotland har på andra sätt hamnat längre ut i havet. Kommit att ligga mer utsatt i havet. Lockar hangarfartyget till bosättning? Det visar sig.
Jag tror inte att det lär utlovas hittelön för gotlänningar som lyckas locka hemvändare till inflytt och får hit den framtida arbetskraften. Men kreativiteten är stor när kommuner runt om i landet jobbar för ökad inflyttning. Antalet invånare är ju en sorts ”samhällsmotor”, som en inflyttningskämpe uttryckte det i Kramfors.
Där har de upptäckt att det inte längre är jobb som är den avgörande orsaken till folks val av bostadsort. Det handlar snarare om allt från barnomsorg, skola, fritidsmöjligheter och vilket mottagande man får på orten.
Kanske är det inte bara att blåsa igång den gotländska lockpipan.