Programmet 24 karat sändes mellan 1990 och 1994 och hade under alla säsongerna Harald Treutiger som programledare. Programmet var ett nöjesprogram där tävlanden kunde vinna en 24 karats guldtacka. Men den eller de säsonger som jag kommer ihåg var så mycket mer än bara ett nöjesprogram där vi tittare kunde hänga med. Det var även ett program som blev till stor hjälp för oss konsumenter.
Tävlingen i programmet gick ut på att de tävlande skulle gissa olika saker. Den eller de säsonger jag kommer ihåg gick tävlingen ut på att gissa innehållet i livsmedelsförpackningar. Redaktionen hade tagit ett antal förpackningar, mätt innehållet och det var förpackningarnas genomsnittliga innehåll som svaren sen utgick ifrån. Var det en liter i mjölkförpackningen eller var det mer eller mindre? Vägde innehållet i kartongen 500 gram som det stod på förpackningen, eller var det mer eller mindre?
Jag kan tänka mig att många tunga företagsledare inom livsmedelsindustrin höll andan under tiden programmet sändes. Hela deras trovärdighet stod på spel när det var innehållet i deras produkter som det skulle gissas på. Alla landets stora nyhetsredaktioner hade stenkoll på programmet och satt också som klistrade framför TV:n. Här vädrades sensationsrubriker till tidningarna dagen efter. Tänk om det stora livsmedelsföretaget lurade sina kunder genom att lägga i mindre i förpackningen än vad som angavs?
Det blev några företagsledare som tvingades förklara sig. Om jag minns rätt fick de chansen redan i slutet av programmet. Vissa tog den och pudlade så gott de kunde, andra valde att vara tysta. Men rubrikerna skrek ut deras fusk dagen efter. Man kan tänka sig vilken konsumentnytta programmet gjorde. Under alla år som det sändes fanns risken att företag skulle hängas ut om innehållet inte höll måttet. Det ville ingen sann företagsledare vara med om och därför skärptes nog en hel del rutiner runt om i landet.
Varför skulle jag då vilja se en ny omgång och med ett lite nytt tema. Jo, jag blir ofta helt tokig över vissa livsmedelsförpackningar och då främst hur dessa ska öppnas. Vem av er har inte försökt att öppna en förpackning där det står ”öppnas här” och förstört hela förpackningen? Eller tvingats ta fram sax eller kniv för att bryta er in, trots ”öppnas här”. Pappkartongerna med perforerade lock som ska kunna återslutas på ett smart sätt, men som efter öppnandet är helt omöjliga att stänga. Så kallade plånboksförpackade smörgåspålägg där det är tydligt utmärkt med ”öppnas här” i ena hörnet men där flikarna som ska dras åt var sitt håll inte går att ta isär. Eller när de är tillklistrade med ett lim som är kraftigare än plasten och hela förpackningen förstörs.
När jag är som mest irriterad tänker jag på Harald Treutiger och en ny säsong av 24 karat där företagsledare tvingas öppna tio av sina egna förpackningar i direktsändning och de tävlande gissar hur många de lyckas öppna på rätt sätt. Jag skulle med stort nöje se de, som är skyldiga till mina blodstörtningar i samband med öppnande av omöjliga förpackningar, svettas och skämmas över sina produkters förpackningar. Jag skulle få uppleva förödmjukade företagsledare som tog tag i förpackningsproblematiken och risken för hjärtinfarkter hos många runt om i landet skulle minska. I alla fall i samband med öppnandet av en ny förpackning.
Men det är nog en dröm jag inte får uppleva, men hoppet om en ny säsong av 24 karat lever och hoppet är ju det sista som överger människan.