Det var under den första pandemivåren som ett vårdbiträde på ett äldreboende på fastlandet kontaktade Expressen för att berätta om sina upplevelser på jobbet.
Vårdbiträdet berättade för tidningen att kohortvården, när man isolerar covid-sjuka, inte fungerar som utlovat där hon jobbade. Brister som också påverkade hur många som både smittades och dog.
För det "tilltaget" blev vårdbiträdet inkallad till sina chefer och fick där en skriftlig erinran. Det innebär en varning som kan leda till uppsägning om något liknande inträffar igen.
Vad cheferna inte visste var att vårdbiträdet spelade in hela samtalet och lämnade det vidare till Sveriges Radio. Inspelningen och händelsen togs om hand av radion och blev P1 dokumentären Det illojala vårdbiträdet.
När dokumentären sänts agerade arbetsgivaren snabbt och tog tillbaka erinran och bad om ursäkt då de insåg vilket misstag de gjort. Men en åklagare uppmärksammade också P1 dokumentären och inledde en förundersökning om brott mot meddelarskyddet.
Den 18 september meddelade tingsrätten sin dom där två av tre åtalade chefer fälldes för brott mot meddelarskyddet.
Jag kommer genast att tänka på en liknande händelse här på Gotland. Det var en anställd vid de provisoriska platserna där vi köade för att testa oss för corona som berättade om deras dåliga arbetsmiljö för media. Kontakten med media fick också arbetsgivaren på Gotland att agera. Skillnaden mellan de två händelserna är att vårdbiträdet ”bara” fick en erinran, medan personen på Gotland fick sparken.
Det jag inte förstår är hur utredaren här på Gotland kunde lägga ner förundersökningen då den händelsen är betydligt mer graverande än den som nu fått två chefer fällda.
När jag kollar tillbaka på det som rapporterats i media ser jag att polisen lägger ner förundersökningen då målsägaren dragit tillbaka anmälan och inte vill medverka i utredningen.
Men om jag förstår mig på juridiken rätt så faller ett ärende gällande brott mot meddelarskyddet under allmänt åtal och ska utredas även om målsägaren inte vill medverka. Det krävs visserligen bevis, men utifrån den rapportering som media gjort var bevisläget i mina ögon rätt bra. Men utredaren gjorde uppenbarligen en annan bedömning och utredningen lades ner.
Jag tycker är synd att utredningen lades ner då lagen om meddelarskydd är inte en lag som andra, utan bygger på vår grundlagsstiftade yttrandefrihet.
Då är det enligt min mening också ett brott som ska utredas utifrån den tyngd som grundlagsfästa rättigheter har i vårt samhälle.
En reflektion jag gör är hur olika Gotlandsexempel på den fällande domen jag och Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride väljer att ta upp. Medan jag genast kom att tänka på den händelsen där en anställd fick sparken för att hen kontaktade media, valde Bofride att ta upp sin återkommande kritik mot att Kommunal inte berättar för media om det arbete de gör på Attendos olika boenden på Gotland.
Själv har jag svårt att se varför fackförbund ska riskera det samarbete man har med arbetsgivaren genom att springa till pressen med sina problem. Däremot är det allvarligt när arbetsgivare sparkar anställda för att de väljer att prata med media.
Jag är också besviken över att brottsutredningen mot arbetsgivaren, som sparkade covidtestaren på Gotland, lades ner, för på fastlandet räckte det med en erinran för att få arbetsgivaren fälld i tingsrätten.