När jag var student, strax efter den industriella revolutionen, lärde jag mig om public choice-teorin. Den försöker bland annat förklara varför partierna eller de politiska blocken tenderar att hamna ganska nära varandra. Det handlar om röstmaximering.
För att förklara processen som ger detta resultat användes en liknelse med två konkurrerande glassförsäljare på en strand. Om man utgår från att kunderna alltid handlar av den glassförsäljare de har närmast till så lönar det sig för båda säljarna att närma sig den andra. Det slutar med att de står rygg mot rygg, mitt på stranden, och säljer glass till varsin halva.
Liknelsen har nog bäring på mer än politik och glass. Hur vanligt är det inte att ICA och Konsum ligger bredvid varandra?
Länsstyrelsen gör sitt eget publika val när det gäller stränder och glass. Glassförsäljning kommer inte på fråga! Vilket vi fick ännu ett exempel på när länsstyrelsen i våras sade nej till ambulerande glassförsäljning på hjul på Sudersand, ett beslut som Mark- och miljödomstolen nu bekräftat.
Det är tydligen till havs man måste bege sig för att befria sig från myndigheternas iver att begränsa och försvåra strandlivet. Om så bara någon meter från strandbrynet. Hela Gotland berättar om Johan Kantermos idé att bedriva försäljning från en båt:
– Det slog mig att om jag är på vattnet, vad är det för regler som gäller då? Så jag kontaktade polisen för jag hade förstått att det var de som delar ut tillstånd för försäljning. De sa att så länge du håller dig på vattnet och har färdigförpackade varor som glass, läsk, vatten, chips och godis så behöver du inget tillstånd. Så det var bara att tuta och köra.
Är det detta som ska vara konkurrensfördelen för drivna entreprenörer nuförtiden? Vem hittar listigaste vägen runt de hinder som ställts i vägen? Vem kan uppfinna en plats i den offentliga rummet för att tillhandahålla en efterfrågad men av regelverk och myndigheter ouppskattad tjänst. Företagande som gerillaverksamhet.
Som jag nyligen hade anledning att skriva så är det bra att de finns, som orkar vara kreativa och jobbiga. Det förhindrar att den totala likstelheten sätter in, i ett genomreglerat samhälle. Och kanske kan den underliga bilden av en glassbåt någon meter från strandbrynet bidra till att man inser det absurda i ordningen och lättar på regelverket. Men risken finns naturligtvis att man istället hittar sätt regla de kryphål som upptäcks.