Tydligt ansvar är bra för både ljus och gift

När ansvaret är otydligt kan ljuset slockna och giftet kan sprida sig, trots att det egentligen inte är vad någon vill.

Hur blev vi ett land där gatubelysning monteras ned?

Hur blev vi ett land där gatubelysning monteras ned?

Foto: Yvonne Rönngren

Ledare2024-09-16 14:28
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Allt är inte svart än. Teknikförvaltningens kommunikatör Malin Olin skriver till Helagotland.se att inga beslut är fattade. Men när gatubelysningen i Stånga inventeras och besiktigas så är det ju inte irrationellt av Stångaborna att oro sig över att framtiden kan mörkna för orten. I en tid när vi kan generera ljus med betydligt lägre energiförbrukning än förr så händer det alltför ofta att offentligt belysning som man förr ansåg det värt att satsa på inte ersätts när den har tjänat ut. Undan för undan blir landsbygden och mindre orter något mörkare.

Det är dock en fördel för Stångaborna när det är tydligt var ansvaret ligger. Även i Stånga har man ju fått uppleva hur belysning slocknat längs statliga vägen 144 när varken Trafikverket eller Regionen vill betala.

Oklarheter om vem som ska stå för notan har också varit anledningen till att förgiftade Södervägs brädgård i Vall lämnats oåtgärdad i decennium efter decennium. Det kan bli ändring på det nu, rapporterar P4 Gotland. Fastigheten har varit ägarlös och som Kristina Sjödin från myndigheten SGU (Sveriges geologiska undersökning) påpekade för P4 Gotland i november så sker sanering med bidrag från Naturvårdsverket, som inte ger bidrag för sanering av ägarlösa fastigheter. Nu överväger Region Gotland att gå in som ägare, efter garantier om att man inte kommer att bli sittande med Svarte Petter.

Men hur kom det sig att fastigheten blev ägarlös? Ja, det kan ju ha något att göra med många år av rättsprocesser och byråkrati där man bland annat försökte lägga ansvaret för miljöskulden på arvtagaren till arvtagaren till den verkliga nedsmutsaren. Under dessa omständigheter är det ju inte så egendomligt att fastigheten övergavs och blev ägarlös. Och på senare år är det alltså just detta förhållande som blockerat sanering. Det har gått fem år sedan SGU bad Regionen att gå in som ägare.

Trots att det länge varit tydligt att det i någon form blir skattebetalarna som måste finansiera saneringen så har platsen som av länsstyrelsen listats som Gotlands mest förorenade lämnats osanerad.

I höstas gick passagerarfartyget Marco Polo på grund i Hanöbukten. Mer än en gång. Det orsakade stora oljeutsläpp och en miljökatastrof vilket i sin tur föranledde rättsliga processer. Men Kustbevakning inväntande inte resultatet av dessa innan man inledde försöken att bekämpa och sanera.

Om nu Södervägs brädgård äntligen kan saneras så kan vi bara hoppas på att decennier av förhalning inte fått alltför svåra konsekvenser.

GA

Detta är en ledare från Gotlands Allehanda, som är oberoende moderat.