En kvinna i 20-årsåldern har dömts i Tyskland för att ha ropat propalestinska ramsor. Genom att ropa att Palestina kommer att bli ett fritt land ("From the river to the sea, Palestine will be free") har hon dömts till nästan 7000 kronor i böter. Man menar att det är att förneka Israels rätt att existera. Tysklands hållning i frågan om Israel-Palestina är emellanåt väldigt snäv, men det är inte förrän sådant här händer som det kommer till ytan.
Det kan tänkas vara förståeligt – att med Tysklands komplexa och fruktansvärda förflutna så är det inte mer än rätt att man är försiktiga med vad som tillåts i landet eller inte. Det är bra exempelvis när det kommer till nazistiskt hot, hat och våld. Men när det har en negativ påverkan på yttrandefriheten är det kanske dags att se över hur snäva ramar man har egentligen. Det blir i slutändan inget mer än signalpolitik. Och ofta ställs araber mot judar på ett sätt som är oroväckande.
Tysklands inrikesminister Nancy Faeser förbjöd i november all aktivitet kopplad till Hamas. Vilket är förståeligt då Hamas är en terroriststämplad grupp. Förbudet inkluderade dock ramsan ”From the river to the sea, Palestine will be free”, trots att den i sig inte har något med Hamas att göra. Frasen har använts sedan 60-talet av personer som haft olika tolkningar av vad den innebär. Hamas använde inte frasen förrän under en kort period 2017, men sedan dess har den blivit synonym med propalestinska demonstrationer – där målet har varit att se ett fritt Palestina, utan Hamas. Att Hamas använt den en gång, innebär det att det helt plötsligt är deras slogan? Nej, det är att ta i. Ramsan har alltid använts vid fredliga demonstrationer som haft fredliga intentioner, redan innan Hamas tid och innan oktober förra året.
Flertalet domstolar har prövat liknande fall och kommit fram till att ramsan inte kan räknas som hotfull mot Israel, utan borde gå under yttrandefriheten, utan problem. Men när det kommer till Tyskland så har man snäva ramar kring Israel. Allting som kan ses som att förneka Israels rätt att existera förbjuds. Och det är så man valt att tolka detta rättsfall. Vilket egentligen är en separat fråga. Att tillåta en stat att existera innebär inte detsamma som att tillåta folket att existera. Men Israel har blivit synonymt med uppgörelse och rättvisa för judar enligt Tyskland. Vilket i sig är bra. Tyskland bör ta ansvar för Förintelsen. Men hur långt kan man straffa yttrandefriheten?
Hade detta skett i vilket annat land som helst så hade det inte varit några som helst problem. Om en person uttryckt att ett land inte borde få existera så skulle det gå under yttrandefriheten. Även om man hade sagt att man velat att det landet skulle ersättas av ett annat land. Eller att man vill att Palestina ska återgå till hur det såg ut innan andra världskriget - inga problem. Så länge ingenting sägs som skulle räknas som hets mot folkgrupp eller liknande - vilket "From the river to the sea, Palestine will be free" definitivt inte gör. Men Tyskland tassar på tå i dessa frågor.
Sättet som det görs på i dagsläget riskerar att skapa ytterligare friktion mellan judar och araber. Det blir ett "är du inte med oss är du mot oss"-tänk. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen - bara för att man är för något så betyder det inte att man är emot något annat. Bara för att man vill ha ett fritt Palestina betyder det inte att man har en lösning på en av världens mest komplexa konflikter. Det kan innebära att man vill se ett folk som inte förtrycks, som inte behöver gå igenom checkpoints, eller som kontrolleras och övervakas.
Att kunna leva i frihet innebär också att leva utan krig. Det ska vi inte glömma bort.