Bland annat hänvisade jag till en medlemsundersökning av facket Vision, som visade att var femte medlem svarade att de drar sig för att kritisera verksamheten där de jobbar. Fyra av tio som har gjort det upplever att de straffats.
Våren 2020 berättade GT om tystnadskulturen inom den gotländska skolan. Också detta utifrån en facklig undersökning (Lärarnas Riksförbund) som visade att hälften av de tillfrågade lärarna upplever en tystnadskultur, och fyra av tio anser att de på något sätt blivit bestraffade för att de kritiserat sin arbetsgivare. Det var inte en lokal undersökning men en rad lärare vittnade i olika artiklar om samma verklighet här på Gotland.
För en tid sedan rådde stora problem inom biblioteksverksamheten, något som nu verkar ha lösts.
Nu pågår aktuella debatter och konflikter som kan härröras till bristande arbetsmiljö, ledarskap och svårigheter att kommunicera.
Vi har debaclet inom domkyrkoförsamlingen och vi har situationen på teknikförvaltningen som verkar helt utom kontroll.
Gemensamt för de flesta konflikter är att som utomstående får man aldrig hela bilden, de flesta av oss som levt ett tag är också införstådda med att det så gott som aldrig är så enkelt och svart och vitt som det kan verka. Därför är det också olämpligt att uttrycka sig tvärsäkert om det som händer.
Har en arbetsplats stor omsättning på antingen chefer eller anställda så är det ett relativt säkert tecken på att det finns någon sorts svårlöst arbetsmiljöproblem. Det kan vara ledarskapet och det kan vara att en hårt sammansvetsad personal är svår att leda genom förändringar.
Ett annat mått på hur det står till är andelen utköpt personal. När det inte finns grund för uppsägning eller när man inte kan säga upp någon på grund av arbetsbrist, kan man komma överens om ett avtal där den anställde får x antal månaders lön och arbetsbefrielse.
Chefer har ofta villkor i sina anställningsavtal om hur det ska gå till om man slutar på eget initiativ i förtid, eller om arbetsgivaren vill bryta kontraktet. Högre chefer har ofta en inbyggd fallskärm eftersom de saknar skydd i lagen om anställningstrygghet.
Kommer man överens om en sådan lösning så är det en ömsesidig överenskommelse och inget man kan tvingas till som anställd.
För ungefär ett år sedan publicerade SVT en sammanställning på de kommuner som betalat ut mest för att bli av med personal under 2019 och första halvan av 2020. Gotland kvalade in på plats 31 avseende de kommuner och regioner som betalat ut mest.
Summan för Gotland stannade då på 5 054 665 kronor för 33 utköpta. Den som låg i topp var Stockholm med 69 267 632 kronor för 254 utköpta personer.
Det är naivt att tro att man helt skulle slippa situationer där arbetsgivare och anställd behöver gå skilda vägar och där det saknas såväl sakliga skäl som arbetsbrist. Det viktiga är hur det sköts och att man inte använder metoderna för att bli av med besvärliga och oönskade anställda. Detta biter arbetsgivaren i svansen då det inte bara drabbar dessa utan även alla som är kvar i organisationen och som vet att nästa gång kanske det är jag. På en sådan arbetsplats går flödet ut frivilligt.
Det som rapporteras från regionens teknikförvaltning är så besynnerligt att det är svårt att kommentera. Man får utgå från att regionens hr-avdelning och regionledningen går till botten med problematiken och ser till att det blir förändring.
Har problemen pågått sedan 2005 kan det sannerligen vara på tiden.