En sak vet vi säkert om året 2024. Det kommer inte bli början på den tusenåra fredens rike, som det heter i Nyårsdikten. Kriget i Ukraina kommer att fortsätta. Och trots de många nederlagen på slagfältet har angriparen Ryssland tyvärr viss anledning att känna tillförsikt.
Anledningen är den utmattning och splittring som kan börja skönjas i Västvärlden. Putin hoppas på att den amerikanska valrörelsen med Donald Trump i centrum kommer att leda till ett minskat amerikanskt stöd för Ukraina. Ja, kanske för hela Nato. Samtidigt kan Putin glädjas åt en viss splittring också i Europa. Ungerns Victor Orbán försöker lägga krokben för stödet till Ukraina. I flera länder pyr opinioner som tycker att Ukraina redan har fått kosta för mycket.
Putin försöker att utnyttja situationen. Utspelen om vapenvila måste ses som ett sätt att försöka förlägga skulden för krigets fortsättning på Ukraina. Alla vet att om en vapenvila verkligen inleddes skulle den bara användas av Kreml för att ytterligare stärka upp i de områden av Ukraina man redan håller och förberedda för nya offensiver.
Ukrainas läge är allvarligt och därför bör vi komma ihåg att varken Sverige eller Europa har råd med att Ukraina förlorar kriget. I en uppmärksammad artikel på Kungliga krigsvetenskapsakademins hemsida redogör generalmajor Karlis Neretnieks för konsekvenserna. Den ryska regimen skulle stärkas, den ryska krigsmaskinen skulle flytta fram sina positioner i Centraleuropa och den ryska krigsindustrin skulle växa avsevärt om den fick kontroll över ukrainska resurser och ukrainsk kunskap. Mot den bakgrunden är det ett självskadebeteende att inte hjälpa Ukraina mer. För vad skulle inte den kapprustning kosta som följde ett nederlag i Ukraina?
'
Därför måste 2024 bli året då vi ökar vårt stöd och vårt engagemang för Ukraina. Visst, Sverige har bidragit på ett konstruktivt sätt, inte minst med moderna vapensystem som stridsforden CV90 och Archerpjäser. Men sett till andel av BNP är vårt bidrag lägst i Norden. Enligt siffror från Ukraine support tracker vid Kiel Institute of World Economy gav Sverige under förra året för 0,5 procent av BNP. Det kan jämföras med Danmark som gav 1 procent eller Norge med 1,6 procent. Sett till vad som står på spel är bidragen för små.
Det finns idéer för hur stödet skulle kunna skalas upp snabbt. Tidigare EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark, idag ordförande för tankesmedjan Frivärld, skrev nyligen på DN Debatt och menade att Sverige och andra EU-länder måste öka produktionen av ammunition som om vi själva vore angripna. För Sveriges del skulle det kunna lösas genom ett engångslån som på samma gång användes för att bygga upp det egna försvaret.
Som privatperson behöver man inte sitta sysslolös i väntan på att staten ska agera. Det finns många sätt att stötta Ukraina, med pengar, gåvor eller arbete. Författaren Lars Wilderäng har en förteckning över organisationer och privata initiativ som stödjer Ukraina på sin blogg. Där finns gott om inspiration för nyårslöften. År 2024 kan komma att avgöra Europas framtid. Ingen kan göra allt, men vi kan alla göra något.