Ulf Kristersson bad om lite extra tid för regeringsbildningen. Det gör det svårare att kommentera den. Eller lättare. Så länge vi inte vet så mycket kan man ju spekulera, eller fabulera, väldigt fritt.
Svårare blir det dock att säga något verkligt meningsfullt. Men jag ska ändå ge mig på ett försök.
Det är en aning illavarslande att Ulf Kristersson anser sig behöva mer tid. Hade förhandlingarna varit friktionsfria så hade de varit klara nu och Kristersson hade säkert gärna velat slippa att be om anstånd.
Men samtidigt anser sig Kristersson bara behöva be om ett par extra dagar. Statsministervoteringen ska kunna ske redan på måndag. Det innebär sannolikt att det verkligen bara är detaljer som återstår.
Det är inte så konstigt att det inte är problemfritt. Även om det finns samsyn i vissa frågor om i vilken riktning Sverige bör utvecklas och vad som gör göras åt flera olika samhällsproblem, som kriminaliteten och elförsörjningen, så finns det också sakpolitiska skillnader som behöver hanteras.
Framförallt handlar det om ett regeringsunderlag som ska innehålla både Sverigedemokraterna och Liberalerna, som både politiskt och kulturellt inte är bekväma samarbetspartners. Dessutom vill det ena partiet, av allt att döma, inte att det andra ska vara med i regeringen. Men vill vara med själv.
Så det är ingen lätt uppgift. Det är ingen slump att det lilla som läckt ut från regeringsförhandlingarna tycks komma från L och SD. Läckor kan vara ett sätt att påverka förhandlingar där man ännu inte fått som man vill.
Att det trots allt är så lite har läckt ut från förhandlingarna talar alltså också för att det går hyggligt väl att komma överens.
Om Ulf Kristersson tvingas be om ytterligare tid en gång till är det definitivt en prestigeförlust. Men det finns ju värre saker att förlora än prestige. Val till exempel.
Apropå valförluster så kallade Magdalena Andersson till pressträff i Prag, där hon befann sig i samband med ett möte i Europeiska Rådet. Där kommenterade hon regeringsbildningen:
– Det vi har sett är fyra resultatlösa veckor som lägger grunden för fyra resultatlösa år. Sverige ser ut att få en regering som ägnar kraft åt interna problem istället för att lösa Sveriges problem.
Fyra veckor? När Magdalena Andersson höll presskonferensen var det tre veckor och två dagar sedan Kristersson fick sonderingsuppdraget av talmannen.
Efter förra valet kunde Stefan Löfven röstas fram som statsminister 18 januari och tillträda 21 januari. Mandatperioden präglades av väldiga interna problem, inklusive när Magdalena Andersson skulle ta över efter Löfven. Hon blev statsminister, torskade i budgetvoteringen och blev efter mycket rabalder och kohandel statsminister igen.
Ulf Kristerssons uppgift är inte lätt. Att överträffa Magdalena Andersson och Socialdemokraterna blir ändå mindre komplicerat.