Intervju
Är kvinnliga politiker mer utsatta än män?
– Ja, det finns generella mönster som visar det. Däremot det är inte lika tydligt på alla nivåer i politiken. Bland ordinarie ledamöter i till exempel kommunfullmäktige utsätts män och kvinnor ungefär lika mycket. Men bland nämndordföranden är det en markant skillnad. Kvinnliga nämndordföranden löper 8 procentenheter större risk än manliga att utsättas. Bland kommunstyrelsens ordförande, KSO, är det 12 procentenheter. Under ett år utsätts 70 procent av kvinnliga KSO för hot eller trakasserier. Kvinnor löper ökad risk ju högre position de får.
Har utsattheten ökat över tid?
– Ja, det kan man se i de mätningar vi har i Sverige sedan 2012. I andra länder där man gjort motsvarande mätningar har man också sett en ökning. Utvecklingen drivs av attacker i digitala miljöer framför allt genom digitala kanaler. Sociala media har blivit viktiga arenor för den politiska debatten. Men genom sociala media har det också blivit lättare att hota och trakassera politiker
Skiljer sig trakasserierna som riktas mot kvinnliga politiker från de som män utsätts för?
– Kvinnor får ta emot väldigt många kommentarer som inte har någon koppling till deras uppdrag eller vad de gjort poliskt. Det kan till exempel vara att man kommenterar utseendet på ett nedsättande sätt eller grova könsnedsättande kommentarer. Våldtäktshot är tyvärr också vanligt.
Vet forskningen något om vilka som ligger bakom hot och trakasserier?
– Män är vanligare än kvinnor. Män har en högre tolerans för att uttrycka sig hotfullt och aggressivt mot politiker. Det är ovanligt att de som hotar öppet sympatiserar med ett parti eller är partiföreträdare själva. Höger- och vänsterextremister förekommer i statistiken men det är inte de som dominerar. Ofta verkar det vara vanliga medborgare som blivit arga över någon specifik fråga som berör dem.
Är politiker från vissa partier mer drabbade än andra?
– Det finns skillnader mellan partierna. De partierna som flest tycker illa om, deras företrädare utsätts också mest. Det handlar om Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Hur ska samhället arbeta för att ändra utvecklingen och vem har ansvar för att agera?
– Folkvalda politiker känner sig ofta ensamma när de utsätts. Hade det varit hot som kommit på grund av en anställning hade det varit ett arbetsmiljöproblem som arbetsgivaren hade skyldighet att hantera. Nu hamnar politikerna emellan stolar. Partierna skulle kunna ta ett större ansvar. Ofta finns det bra stöd när det gäller fysisk säkerhet. Men om man får hundratals hot och kommentarer rakt in i sin telefon, då är det upp till en själv att anmäla eller radera.
– Sedan finns det självklart ett ansvar hos de kommersiella aktörer som står bakom sociala medieplattformar att hålla rent från hot och hat. Det verkar det ju just nu tyvärr gå åt fel håll i vissa fall.