Plötsligt är det förenat med risker att handla mat. Och då syftar jag inte på smittorisken. Butikschefen Tobias Nordén berättar för SVT att det ibland kan uppstå irritationer mellan kunderna, när en kund upplever att en annan inte håller av myndigheterna anbefallna krav på avstånd och "social distansering":
– Vi hade en situation där en kvinna slog till en annan kund med en purjolök.
Vad hände då?
– De backade ju i alla fall.
Jag hoppas att detta inte är ett våld som eskalerar ju längre pandemin pågår och ju mer frustrationen växer. Jag föreställer mig scener i fiskdisken som från Monty Pythons The Fish Slapping Dance – https://www.youtube.com/watch?v=T8XeDvKqI4E.
Michael Palin i tropikuniform daskar, till musik, John Cleese (i tropikuniform) i ansiktet med fiskar i strömmingsstorlek. Varpå Cleese tar fram en meterlång fisk och dunkar ner Palin i hamnkanalen.
Jag sträckte mig inte efter purjolöken, men jag måste medge att jag i går kände viss aggression mot Folkhälsomyndigheten, som väl lättvindigt viftade undan den spanska studie med 90 000 tester som indikerade att bara fem procent av Spaniens befolkning varit smittad med corona. Samma inställning har väl då myndigheten till studier med mycket liknande resultat i Belgien och Frankrike.
Myndigheten påpekade dessutom att flockimmunitet inte är en del av den svenska strategin.
Jo, de har sagt det förr. Men för att vara något som inte är en del av strategin så är flockimmuniteten ändå något de talar egendomligt mycket om.
The lady doth protest too much, methinks – för att tala med Hamlet.
Hur som helst vore det trevligt att veta mer om vad den svenska strategin faktiskt är, så att den kunde debatteras, istället för att myndigheternas påbud ska presenteras som stentavlor levererade från ovan på Kebnekajses topp. Men inte nog med att Stefan Löfven duckar ansvaret för att göra politiska avvägningar mellan olika mål, överlämnar till experterna och reducerar regeringen till ett transportkompani. Han tycks ovillig att ge oppositionen möjlighet att överhuvudtaget få ett ord med i laget innan den ställs inför fullbordat faktum.
I förrgår sade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch att regeringen öppet borde redovisa underlag och scenarier när coronastrategin för sommaren ska formuleras. Stefan Löfven replikerade att oppositionen gärna får komma med inspel, men det finns inte tid för mer.
– Men jag tror inte att vi kommer att ha tid med några längre seminarieövningar om vilken strategi som är bäst. Nu tar vi reda på fakta, det bäst underbyggda beslutet och sedan säger vi att det är det här som gäller.
Att säga att det inte finns tid för "seminarieövningar" är ungefär som att säga att det inte finns tid för demokrati.
Nej! Vänta! Jag tar tillbaka det där. Det blev fel.
Att säga att det inte finns tid för seminarieövningar är EXAKT som att säga att det inte finns tid för demokrati.
Tyvärr är det ju så att beslut som inte får ifrågasättas inte brukar bli speciellt bra.
Något som bara MÅSTE vara en del av den svenska coronastrategin är att utöka antalet testade för att skapa en bättre bild och mer kunskap om läget i nationen. Det ter sig extra viktigt eftersom Folkhälsomyndigheten uppenbarligen inte litar på några skumma utrikiska studier.
Ändå är det med stor seghet som antalet testade vecka för vecka växer. Och ingen i ansvarig ställning tycks benägen att ta på sig ansvaret för detta, eller ens identifiera var ansvaret ligger.
Ansvaret hamnar därför med nödvändighet på regeringen, som inte vill genomföra några som helst organisatoriska förändringar för att nå målet.
Jag förstår inte varför Sverige ska behöva misslyckas med detta, när resten av västvärldens länder tycks gå i land med uppgiften.