Tobaksindustrin försöker konstant hitta nya sätt att värva nya personer till - och upprätthålla - beroenden. Eftersom mängder av deras kunder dör varje dag i cancer- och hälsorelaterade problem, så gäller det att hitta nya kunder. Det blir naturligt att vända sig till unga.
Först populariserades vitt snus, och marknadsfördes med olika smaker, främst mot unga kvinnor. E-cigaretter, eller vapes, har också populariserats bland unga. Genom att unga fastnar i ett beroende så har man livslånga kunder. Det bevittnar om en industri som i många aspekter helt saknar moral. Men det är värre än man anat.
Vapes har snabbt blivit populära eftersom de mest otrevliga aspekterna av rökning – lukten och smaken – inte längre finns där. Det är ett alternativ för personer med beroende att fortsätta med sina beroenden utan att ens kläder avslöjar en, eller utan att ens fingrar luktar illa. Särskilt populärt bland unga så glömmer många bort innehållet i en vape. Det är så normaliserat att det nästan är ovanligare att se en 18-åring utan en vape än med. Så effektiv är marknadsföringen. Och hälsoeffekterna är grava.
I en fabrik i Shenzhen i Kina tillverkar man vapes. Man för att kvalitetssäkra produkterna kräver man att dessa testas. Manuellt. Av en person. Man har alltså anställt fabriksarbetare som sitter och inhalerar röken från mellan 8000–10 000 vapes per dag. Ett enda arbetspass innebär därmed enorma hälsorisker.
De som jobbar är rökare. Företaget ställer det som ett arbetskrav. Typ som att man har körkort. Eller universitetsutbildning. För att få jobb måste man vara rökare. Frågan är hur många som ljugit på sitt CV och börjat röka på plats för att få jobb? Oavsett så dödar jobbet en.
Även om man är rökare sedan tidigare så är det inte i närheten av vad en genomsnittlig rökare får i sig. Mängderna är enorma. Och det bryter absolut mot mänskliga rättigheter och rätten till en god hälsa och god arbetsmiljö, för att endast nämna två.
Som ”plåster” på såren så steriliseras alla vapes innan de skickas ut till butik eller kund – för den som oroar sig för det. Men vem oroar sig för de anställdas hälsa?
Lösningarna är få och relativt svåra. Eftersom de flesta vapes i världen produceras i Kina där arbetsrätt är ett skämt och mänskliga rättigheter en fantasi så är det svårt att utkräva något slags ansvar. Det är en industri som är långt ifrån felfri från början, redan innan vapes kom ut på marknaden.
Frågan är om dagens unga är villiga att ge upp sina beroenden? När dokumentären Tobaksbarn kom ut om hur barnarbete sker på tobaksplantagerna – och hur barn dör av nikotinförgiftning, hur många var det egentligen som avsade sig sitt beroende? Det här är bara pricken ännu en prick i registret över hur arbetare utnyttjas och behandlas dåligt. Men frågan är hur villiga personer är att ha det i åtanke innan man köper en vape nästa gång?
Detsamma gäller andra nöjen i livet – choklad, kaffe eller bananer. Alla tre väldigt sköra industrier, som både drabbats av barnarbete och klimatförändringar. Men människor har en låg förändringsbenägenhet.
Både användare och arbetare drabbas av industrin. Frågan är vilka förändringar man kan göra för att säkerställa att de tar ansvar. Större regleringar krävs. Man ska inte kunna bedriva en industri där man behöver hitta nya kunder för att ens gamla dör av ens produkter. Och arbetarna ska inte heller behöva offra hälsan.