En dold inspelning visar att personer inom det högernationalistiska Italiens bröder och deras ungdomsförbund gjort både fascisthälsningar till Hitler och Mussolini. Efter en storvinst i EU-valet skakar nu inspelningen partiet. Deras partiledare tillika Italiens premiärminister Giorgia Meloni har länge försökt tona ned partiets kopplingar till fascism, men om de lyckas den här gången kvarstår att se. Det händer gång på gång att högernationalistiska partier ”råkar” säga ”klumpiga” saker och gör ”misstag” av liknande karaktär. Vi ser det i Sverige hos Sverigedemokraterna, vi ser det i Europa och även i världen. Men hur många ”misstag” ska vi låta gå förbi innan vi ser de högernationalistiska partierna för vad de egentligen är.
Det sägs ibland att man är vad man gör. Om det stämmer skulle det inte råda någon fråga om vad högernationalistiska partier egentligen är. Men normaliseringsprocessen av dessa partier i demokratins inkluderande namn gör att de poleras på ytan för att verka vara ”ett parti som alla andra”. Ofta försöker de tona ned sin historia – som ofta kantas av nazistiska eller fascistiska rötter.
En del, som exempelvis Sverigedemokraterna framhäver i stället sin historia, genom en vitbok, där det framkommer svart på vitt att partiet har nazistiska rötter, men hävdar starkt att man har förändrats. Det är inte längre vad man står för, hävdar man samtidigt som man nästan varje månad behöver kasta ut medlemmar i partiet för att de begått ett ”misstag”, det vill säga, sagt något homofobiskt, sexistiskt, rasistiskt eller fascistiskt.
Det är inte längre vad vi tycker, hävdar man samtidigt som man anställer en armé till att sprida rasistisk och nazistisk propaganda som riktar sig mot unga.
Det är inget som partiet står för, hävdar man samtidigt som det finns videor där man gör Hitler-hälsning.
Det är inte beteenden som vi accepterar, hävdar man samtidigt som samma beteende upprepas gång på gång inom partiet.
Ideologin är densamma. Det enda som förändrats är att uniformer och kängor har bytts ut mot välstrukna kostymer och polerade läderskor. Retoriken har finslipats. I stället för att politik som är direkt hatisk mot en folkgrupp bottnar i att man hatar gruppen, så handlar det i stället om rikets säkerhet, ekonomi eller kultur.
Man har behövt adaptera sig och göra det på ett smart sätt. Men ibland, eller egentligen ganska ofta, så får vi se glimtar av sanningen. Det sker genom trollfabriker, ”rötägg inom partiet” och videoinspelningar av partimedlemmar. Men när händer något nog ofta att det bör ses som ett mönster, och därmed också vad man egentligen står för? Varför anses det vara lättare att acceptera dessa partier som en del av majoriteten än att sätta stopp för deras hatfulla politik? Varför har det blivit så normaliserat att vilja att vissa folkgrupper ska lida och ha det sämre, bara man bygger ens argument på rätt sätt?
Många hävdar att det är svårt att förstå hur folk går på högernationalismens lögner, men sanningen är nog den att deras väljare ser igenom allt.De vet sanningen. Men de bryr sig inte. Det är deras åsikter. Och då spelar det ingen roll om man gör narr av dem, för de vinner ändå val. Eller så lyckas de bygga koalitioner där de styr regeringen med en järnhand. Men att sådana händelser gång på gång kallas för "misstag" är oacceptabelt. Det är dags att vi ser dessa partier för vad de egentligen är, och den politik som de verkligen står för.