Junisammanträdet är sista gången nuvarande maktkonstellation leder regionen. Nästa gång fullmäktige sammanträder har valet varit och en ny regionledning ska utses.
Om läget blir liknande resultatet i valet 2018 blir det än en gång ingen självklarhet vem som ska leda Gotland. Nuvarande mandatfördelning ger de borgerliga 34 mandat, de rödgrönrosa 31 och vägmästarna SD har 6. Vi vet redan nu att efter nästa val är inte Feministiskt Initiativ att räkna med då de lägger ner sitt lokala partiarbete, åtminstone vad gäller att ställa upp valet.
Det allra bästa vore självklart att gotlänningarna gav ett tydligt besked som gav nåt av blocken majoritet. Att lägga sin röst på SD lokalt har hittills varit att kasta sin röst i sjön, inget har hittills visat prov på att något annat är att vänta kommande mandatperiod.
Det fönster mot väljarna som partierna har genom regionfullmäktige kan man inte använda sig av under valrörelsen då det är sommaruppehåll mellan 20 juni och 19 september. Så det gäller att smida medan järnet är varmt och Socialdemokraterna gjorde vad de kunde för att få den gångna mandatperioden att framstå som ett misslyckande.
Det gick inte så bra eftersom det är en tes som stärks endast av rödgröna önskedrömmar. Allt annat pekar på att den borgerliga alliansen lyckats hålla ihop det bra trots pandemi med stor osäkerhet kring hur Gotland skulle drabbas. Flera effektiva och träffsäkra stödpaket har kunnat klubbas med brett politiskt stöd.
Lite förvånande blev det en väldigt bra debatt kring bostadsbyggande utifrån en interpellation från Filip Reinhag (S) där förhoppningen troligen var att kunna visa på dåligt utfall för antagna detaljplaner för bostadsbyggande under den senaste mandatperioden.
Just bostadsbyggandet är en politisk gren som är vansklig att försöka plocka poäng i då det handlar om långa ledtider där ingen politisk ledning "går fri". Med tanke på Socialdemokraternas åtta år i regionledning så borde det än i dag ramla ut färdiga detaljplaner, eftersom det handlar om processer som ofta tar flera år.
Därför var det uppfriskande att höra flera ledamöter uppmana till samling för att lösa problemen istället för att peka finger åt varandra att alla andra inte gjort tillräckligt.
Filip Reinhag försökte även beskriva det så kallade Romapaketet som ett misslyckande. Just Romapaketet är ett mycket bra exempel på skillnaden mellan ur framför allt Centerpartiet och Socialdemokraterna jobbar.
Centerpartiet tänker resultat, hur man ska väcka ett kommersiellt intresse för att få ut maximal samhällsnytta. Förutsättningarna är givna, nu är det upp till entreprenören att leverera. Man kan hoppas att det går enligt planerna, eller så sitter man på händerna och önskar att allt ska gå åt skogen.
Det handlar väldigt mycket om inställning även i politikens värld.