En av höstens stora mediala händelser är Gotlandshems hemliga lista på de fastigheter bolaget vill göra sig av med. Både från media och från politiker hörs frustrerade röster som ifrågasätter Gotlandshems rätt att vägra lämna ut listan. Bolaget hävdar i sin tur att just den listan inte är en offentlig handling så länge den är ett internt bolagsdokument.
Gotlandshem vet att ett offentliggörande av listan skulle väcka rabalder och de vill naturligtvis vänta in i det längsta med innan den släpps. Helst så länge att de tror sig ha politiken med på vagnen.
Vi såg ju hur debatten gick när Gotlandshems senaste stora utförsäljning diskuterades. En utförsäljning som redan då skulle lösa ekonomin för bolagets stora renoveringsbehov.
Nu är vi där igen. Min tes att miljonprogrammets bostäder har en sämre ekonomi på grund av den synen man hade på bostäder och hyrans storlek på andra sidan år 2000 och den förändring som skett för allmännyttans bolag efter millennieskiftet.
Men till P4 Gotland sa Gotlandshems vd Joakim Martell för en tid sedan att det inte stämde. De äldre fastigheterna har enligt honom bättre ekonomi än de nya då den hyressättningsmodell som nu används sen en tid tillbaka för nya hyresrätter inte ger utrymme för framtida renoveringsbehov.
Det jag då undrar är varför det är de lönsamma äldre fastigheterna som bolaget vill sälja, och inte de nybyggda olönsamma?
Men en sådan tanke finns redan när det gäller nybyggen framöver. Regionens planarbete för att möjliggöra för bostadsbyggande på Gråbo ängar tar sina små steg framåt. Där har Gotlandshem önskat och bett om att få bygga både hyresrätter och bostadsrätter. En idé som jag tycker är bra på många sätt. Bland annat för att det medför en blandning av olika bostadsformer och därmed motverkar segregering.
Dessutom ser jag hellre försäljning av nybyggda fastigheter än att Gotlandshem gör sig av med de gamla. För det är i de gamla fastigheterna som de förhållandevis låga hyrorna finns och bostäder med låga hyror är viktigt för oss som bor och verkar på ön.
Risken med en försäljning är att den nya ägaren förändrar boendet på ett eller annat sätt. Exempelvis genom att göra om fastigheterna till bostadsrätter eller lyxrenovera lägenheterna efter hand och på det sättet förändra snitthyran succesivt tills det bara finns lägenheter med hög hyra, visserligen väldigt fina lägenheter, men i en prisklass som inte fungerar i en låginkomstregion som Gotland.
Gotlandshem har även gått ut och berättat att de vill ta betalt för de som står i bolagets bostadskö. I sak har jag inte att erinra så länge kostanden håller sig på en rimlig nivå. Avgiften får aldrig hamna på en nivå som gör Gotlandshems bostadskö till en lyxkö, där bara de med bra inkomster har råd att stå.
Nu är kön extremt stor. Många står i den för att försäkra sig om att de har en bostad om de av en eller annan anledning måste flytta. Och så blir det när det råder en så pass stor bostadsbrist som det gör på ön.
Med ett större utbud av bostäder skulle kön minska och inte bara på grund av att fler fick bostad, utan även för att behovet av att ha stått i kö under en herrans massa år för att få en bostad när det väl krisar till också minskar.
Gotlandshem som det under många år var rätt tyst om har på de senaste fem åren hamnat i ett större fokus. Det är bra, de allmännyttiga bolagen är en mycket viktig del av den svenska bostadsmarknaden. Men det mediala fokus som uppstått har även fått negativa konsekvenser.
Personer som inte har tillräckligt med folkvett beter sig på ett sätt som skulle få de flesta att skämmas. Att Gotlandshems personal möts av hat och hot, inte bara i sin yrkesutövning utan även på fritiden, visar att det slagit slint för en del. Det är aldrig okej att hata och hota personer, allra helst de som i sak bara gör sitt jobb.
Oavsett vad du som person tycker om Gotlandshems sätt att agera är en saklig debatt alltid att föredra. Och den sakliga debatten ska också tas, medan hat och hot på alla sätt är helt fel väg att gå.