Om du väljer att gå rätt ut på ett övergångsställe för att ansvaret inte är ditt rent juridiskt, men ändå blir påkörd, missar du en viktig sak. Du har alltid ett eget ansvar för det som händer.
Visst, föraren av den bil som inte hann stanna har det fulla juridiska ansvaret och kommer med stor sannolikhet att ställas till svars för sitt brott, men vad hjälper det dig där du ligger på sjukhuset med svåra skador.
Ett liknande beteende ser vi hos regeringen som i sak har huvudansvaret för landet, även om det rent juridiska ansvaret faller över någon annan. Exempelvis frågan om civilförsvarets uppbyggnad och vår säkerhet vid kris eller krig.
Efter att Putin startade sitt fullskaliga krig mot Ukraina, vilket fick oss alla att vakna med ett ryck, har det blivit fart på olika statsråds uttalanden. Nu har vi alla ett stort ansvar för vår egen överlevnad vid krig eller kris. Vi ska samla på oss vatten, mat och alla möjlig annan utrustning för att klara oss i minst en vecka enligt MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Helt på egen bekostnad, oavsett om vi har råd eller inte.
Något extrastöd till ensamstående föräldrarna med dåliga inkomster kan vi så klart inte räkna med. Snarare tvärtom utifrån den nyligen beslutade vårbudgeten där just de med sämst ekonomi drabbades hårdast.
Vår överlevnad vid kris eller krig har därmed gått från att vara en fråga som samhället tar ett stort ansvar för, till en ekonomisk fråga, precis som allt annat i den nya ordning av sköt dig själv och skit i andra som vi nu lever i.
Men det är inte bara tillgången till vatten och bröd vid krig eller kris som regeringen tagit sin hand ifrån. Runt om i landet finns en massa skyddsrum som fastighetsägare inte lagt så mycket kärlek på de senaste 30 åren, typ. I alla fall inte utifrån den standard som skyddsrummen ska hålla i dag.
Frågan hur ansvaret för skyddsrummen ska fördelas och hur upprustningen ska finansieras har nyligen debatterats på Aftonbladets debattsida. Där har Sveriges Allmännyttas vd Cathrine Holgersson förklarat deras syn på frågan. Hon har sedan fått svar av MSB:s generaldirektör, Mikael Frisell.
I debatten framför Holgersson allmännyttans vilja att ta tag i skyddsrumsproblematiken, men att de saknar en tydlig fördelning av ansvaret. Skyddsrummen i Sverige är ju till för de som just vid tillfället befinner sig i närheten, vilket ofta är andra och dessutom fler än de som bor och betalar för de kostnader som skyddsrummet genererar. Att då lägga allt ansvar, såväl ekonomiskt som praktiskt på fastighetsägaren är inte bra. Speciellt när de flesta skyddsrummen i Sverige finns i fastigheter ägda av allmännyttans bolag. Bolag som generellt sätt har nog med ekonomiska bekymmer utan de kostnader som skyddsrummen kan komma att föra med sig.
Frisell från MSB påpekar å sin sida att fastighetsägare som har skyddsrum också har ett stort och viktigt uppdrag, och går till och med så långt att han menar att ”det är en uppgift att vara stolt över”. När det gäller ansvaret påpekar han att det krävs en gemensam ansträngning. Längre än så sträcker han sig inte i frågan om vem som ska finansiera det hela.
Från regeringens sida tycker Carl-Oscar Bohlin (M), minister för civilt försvar, att det är ”lite gnälligt” utav Sveriges allmännytta, och pekar sedan med hela handen när han påtalar att det är helt upp till fastighetsägaren att ta sitt ansvar.
Något större satsning från regeringen gällande MSB:s ansvar för skyddsrummen har inte heller gjorts. MSB beräknar att den del av skyddsrummens kostnader som de har ansvar för uppgår till omkring fyra miljarder kronor. Detta att jämföra med de 100 miljonerna som regeringen sköt till i årets budget, vilket bara är 2,5 procent av behovet.
Runt om i landets regioner pågår en sjukvårdskris orsakad av bristande ekonomiska resurser. Enligt IVO saknas det vårdplatser på alla de 27 akutsjukhus de undersökt. En brist som uppkommit på grund av personalbrist. Medan regionerna vädjar till regeringen om mer medel för att undvika att ännu fler sägs upp väljer regeringen att sänka skatter för höginkomsttagare och öka på möjligheterna för ROT-avdrag.
Med den politik de för kommer färre att kunna förbereda sig för krig eller kris, färre skyddsrum kunna upprustas, och färre skadade vårdas om krisen eller kriget kommer. De problemen anses av regeringen vara någon annans än deras som ju bara har ansvaret att styra landet.
Vi har en regering som är på väg rakt ut på övergångsstället utan att se sig för.
Utan att tänka sig för riskerar regeringens egna företrädare att själva att bli påkörda av ett samhälle som inte håller för en kris eller ett krig.
Risken finns att det är de själva som inte hittar något skyddsrum eller blir bortprioriterade för att det saknas vårdplatser.
Men de känner sig väl säkra då de har råd att bunkra upp förnödenheter för bra många fler veckors överlevnad än de som snart blir av med det extra bostadsbidraget vilka i sin tur knappt har råd med mat för dagen.