Mellan framsätena i mina föräldrars Volvo fanns en askkopp för passagerarna i baksätet. Ovanför denna askkopp fanns en liten nedåtriktad lampa som alltid lyste. I skenet från denna lampa, nere vid golvet, läste jag under en nattlig färd genom Småland de sista hundra sidorna i Jules Vernes roman Tsarens kurir.
Det var på hemväg från min barndoms premiärbesök på Gotland. Men jag måste nog medge att den läsupplevelsen är mitt starkaste minne från den resan. Den sortens uppslukande ostoppbar läslust är något jag önskar att fler skulle få uppleva. Men som är allt färre förunnat, av olika skäl. Det finns trösklar man måste över för att motståndslöst ta bokvägen till nya och obekanta världar och idéer och till nya kunskaper. Förvärvade och inövade förmågor som förvandlar läsning från arbete till nöje. Eller som åtminstone, när det gäller mindre njutbara texter, gör att arbetet går lättare. Läsning tränar förmågan till koncentration istället för att locka till distraktion.
Att vara beläst är inget säkert vaccin mot sociopati och ondska. Josef Stalin, Sovjetunionens mordiske diktator, är ett exempel på detta. Med samma penna som han undertecknade order om att röja verkliga eller inbillade meningsmotståndare ur vägen, skrev han också inlägg i kulturdebatten som publicerades osignerade i Pravda. Han läste med stor frenesi och antecknade i marginalerna och hans omfattande och välanvända bibliotek innehöll även litteratur och författare som han förvägrade andra medborgare att läsa.
Förmåga till läsförståelse och informationsinhämtning kan användas till båda goda och avskyvärda syften. Den kan bidra till att upphöja både konstruktiva och destruktiva krafter. Men det är definitivt utvecklande att läsa och det är vanligare att läsningen breddar perspektiv och tolerans och gör läsaren mer empatisk till sina medmänniskor än att den tränar förmågor som hjälper perverterade personer till höga positioner.
Hur som helst får varje samhälle problem, där andelen medborgare som är kapabla läsare sjunker. I dag är det Världsbokdagen. En dag på tvärs med en tid som mer och mer kommit att domineras av fragmentariska texter och av rörlig bild och ljud. En värld där bokläsning är på avtagande, speciellt bland de yngre.
En avog inställning till att läsa skönlitteratur är inget nytt fenomen. Läsning har alltid avfärdats av somliga, som intellektuellt snobberi eller lättsinnig verklighetsflykt. Även intelligenta människor kan skryta med att de aldrig läst en roman. Åtminstone inte frivilligt.
Omfattande läsning är inte för alla. Behöver inte vara för alla. Oavsett förutsättningarna finns det inget som automatiskt gör alla barn till bokslukare. Och de kan bli goda, produktiva och samhällstillvända medborgare ändå.
Men alla barn borde åtminstone föras till källan och få en chans att dra nytta av de förmågor som tränas av litteratur och koncentrerad läsning. Det är något som föräldrar borde engageras av och det är också angeläget att det premieras av skolan, speciellt för de barn som inte får med sig läsning och böcker från hemmiljön. En skola som verkligen satsar på att få barnen att läsa är en av de viktigaste faktorerna för att jämna ut spelplanen för barn från hem med eller utan studievana. Därför var det alarmerande när Pisaundersökningen från 2018 visade att 57 procent av Sveriges 15-åringar bara läser när de är tvungna till det.
Att läsa böcker är att förbättra sitt liv, både för stunden och på längre sikt. Fira världsbokdagen genom att förvärva en ny vana och om du redan har vanan så finns det medmänniskor att värva.