Efter en turbulent valrörelse i USA och ett valresultat som sittande president Donald Trump vägrade gå med på fanns en osäkerhet i USA. Landet som var, och är, enormt polariserat riskerade att polariseras än mer i och med Trumps agerande. Men det var nog få som trodde att USA stod på randen till en väpnad revolution.
Men den 6 januari fick vi se vad polariseringen gjort med landet som en gång i tiden var demokratins flaggskepp. Och allt i realtid direkt i TV-soffan. Då stormade Trumpanhängare Kapitolium som inrymmer landets bägge beslutande kammare, representanthuset och senaten. Varken tid eller datum hade valts av en slump utan tanken var att förhindra kongressen att fastställa valresultatet som innebar att Joe Biden besegrat Donald Trump och funnits bli ny president. Många i mobben var även beväpnade med skjutvapen.
Nu hann samtliga politiker sätta sig i säkerhet och beslutet sköts därmed bara upp några timmar. Men det var inte med några stora marginaler som valresultatet, och demokratin, kunde räddas. Det var inte heller med några stora marginaler som de mest stridslystna Trumpanhängarna missade att få tag på representanthusets talman Nancy Pelosi och vicepresident Mike Pence, vilka bägge i mobbens ögon vara landsförrädare.
Efterspelet pågår ännu och kommer nog att pågå ett bra tag till. Men vi kan alla pusta ut och se tillbaka på en händelse som mycket väl hade kunnat utvecklas till något mycket värre. Nu segrade demokratins goda krafter även om det är för tidigt att helt se USA som ett stabilt demokratiskt land. Polariseringen är ännu så pass stor att liknande händelser mycket väl kan inträffa framöver.
2021 var inte USA:s bästa år. Under Donald Trumps tid som president togs beslutet att USA skulle dra tillbaka sina trupper från Afghanistan senast den 11 september 2021 och president Joe Biden valde att fullfölja det beslutet. Vilket också skedde. Det var nog ingen som förstått hur bra organiserade talibanerna var och att de på så kort tid skulle klara av att ta över landet. Det kaos som följde västtruppernas tillbakadragande är nog bland det värsta som kunde ha hänt. Inte ens alla de afghaner som hade samarbetat med västländerna och var i behov av skydd, och ville evakueras, hann bli det. Talibanerna var för snabba och för välorganiserade.
Flyktingströmmarna som talibanernas övertagande ledde till har återigen fått storpolitiska följder där Ryssland genom sin bundsförvant Belarus använder flyktingarna för att sätta press på EU.
Afghanistan är nu helt i talibanernas händer vilket inte bara är en katastrof i sig, det har också fått enorma konsekvenser för landets ekonomi. Vilket drabbar den redan utsatta befolkningen hårt.
Den behandling som Afghanistan blivit utsatt för sen Sovjetunionens invasion 1979 är ett skolexempel på stormaktspolitikens misslyckande. Afghanistan är ett tydligt bevis på ett land som hamnat i den internationella politikens klor och hur landets framtid ser ut kan man bara spekulera i. Men det ser allt annat än ljust ut.
Slutligen en kommentar på något som eskalerat den senaste tiden. Ryssland har börjat bete sig som den stormakt Sovjetunionen en gång var. Med de senaste kraven på Nato och andra länders militära organisation befarar jag att vi går in i ett nytt kallt krig. Något som känns korkat i en tid då vi alla behöver hjälpas åt för att rädda klimatet och en bra framtid för våra barn och barnbarn.
Jag hoppas 2022, till skillnad mot 2021, blir ett år då man kan se tillbaka på händelser som förbättrat vår värld.