Besöksnäringen såväl som mer offentliga aktörer har alltid spelat på Gotlands ö-läge. Både i positiv som negativ bemärkelse. Positivt har ö-läget används för att öka Gotlands marknadsvärde och därmed generera fler besök eller extra dragningskraft till ö-producerade produkter. Gotland är unikt på många sätt, men båtresan över från fastlandet ger en ytterligare dimension. Som att åka utomlands i Sverige, har det stått i reklamen, vilket många besökare hållit med om.
De negativa delarna av ö-läget har nyttjats av exempelvis Region Gotland för att påvisa högre kostnader för sjukvården. Med Östersjön runt omkring är ett akutsjukhus ett måste trots att öns befolkning på nära 60 000 egentligen inte är tillräckligt stor. I höstas såg vi hur ö-lägeskortet använts rätt i samband med riksdagens beslut om förändring i utjämningssystemet mellan kommuner och regioner. En förändring som gav Gotland 90 miljoner kronor extra, bland annat på grund av sjukvårdens speciella förutsättningar.
Ö-läget har med andra ord använts flitigt för Gotlands bästa. Det gör mig därför lite fundersam när jag lyssnar på den intervju som P1 morgon hade med bland annat regiondirektör Peter Lindvall i måndags. Där diskuterades reserestriktionen på maximalt två timmars bilresa som Folkhälsomyndigheten gick ut med i mitten av maj.
Till P1 morgon säger regiondirektör Peter Lindvall: ”Det ska vara lika förutsättningar för alla regioner i hela Sverige. Det är orimligt att en landsända inte ska ha samma förutsättningar som övriga landet.” Men hur tänkte han nu, var min första reaktion. Gotlands förutsättningar skiljer sig ju markant från övriga landet. Det är ju också något som har varit ett bra kort att ha i rockärmen, för att ta fram och ge Gotland värdefulla fördelar. Varför saka bort det nu och kräva att vi plötsligt ska behandlas som vilken region som helst?
Men redan dagen efter är kortet tillbaka i leken. För just det kortet spelades ut när regiondirektör Lindvall tillsammans med regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) och företrädare för näringslivet, främst besöksnäringen, skickade en skrivelse till fyra av regeringens ministrar. (Finansminister Magdalena Andersson, Finansmarknadsminister Per Bolund, Näringsminister Ibrahim Baylan och Landsbygdsminister Jennie Nilsson.)
I skrivelsen ber regionen och näringslivets företrädare om en snabb dialog för att hitta lösningar för de speciella problem som Gotlands näringsliv fått av de restriktioner som följt i coronapandemins fotspår. Gotlandsföreträdarna trycker hårt på den outtalade karantän Gotland de facto hamnat i, vilken inte drabbat någon annan region. I skrivelsen påtalas att omkring en tredjedel av Gotlands ekonomi påverkas direkt eller indirekt av besöksnäringen och att säsongen i det närmaste bara pågår under de tre sommarmånaderna.
Just nu behöver det gotländska näringslivet ett stöd som anpassas till öns speciella förutsättningar. För Gotland kommer aldrig att bli en del av Sverige så länge vi inte får en bro eller riktigt snabbgående färjor. Och fram till dess, om det ens kommer att inträffa, måste vi spela ut vårt trumfkort, ö-läget, så ofta vi kan.
Förtydligande. I gårdagens ledare angav jag 1982 som införandedatum för LAS. Något som stämmer utifrån nuvarande lag. Men som den kunnige vet infördes första LAS redan 1974.