Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har granskat landets akutsjukvård och det myndigheten har kommit fram till är ingen rolig läsning. Samtliga granskade sjukhus har fått snarlika anmärkningar.
Till Läkartidningen säger generaldirektör Sofia Wallström: ”Inte ens den allra mest grundläggande patientsäkerheten är på plats.” Hon fortsätter: ”Det är en lägstanivå som är oacceptabelt låg och det ser vi i hela landet.”
Mest anmärkning får akutvården för bristen på vårdplatser, något som blev allmänt känt och diskuterat under pandemin. Sverige hade då lägst andel vårdplatser av alla EU-länder. Något som OECD visat i sin statistik så långt tillbaka som 2004.
Så att våra regioner inte hunnit bygga ut antalet vårdplatser är inte någon överraskning.
Överraskande är det ändå att Region Gotlands akutsjukvård klara sig så pass bra som den gör. Regionen gjorde för ett antal år sedan en utredning där det kommunala utjämningssystemet granskades ur ett gotländskt perspektiv. Där framkom att Region Gotland, på grund av Gotlands förhållande som ö-region, var underfinansierad med omkring 300 miljoner kronor årligen i det kommunala utjämningssystemet. Sedan dess har läget förbättrats med närmare 100 miljoner, men det saknas ännu omkring 200 miljoner kronor årligen om Gotland ska ha samma möjligheter som kommuner och regioner på fastlandet. Nu är inte öns sjukvård underfinansierad med 200 miljoner då den bristen smetats ut på fler verksamheter, men det saknas ändå medel för att sjukvårdens på Gotland ska ha samma möjligheter som fastlandsregionerna.
Den kritik som IVO ger den gotländska sjukvården gäller till största delen vårdplatser och bemanning. Något som hör ihop då det måste finnas bemanning till fungerande vårdplatser. Det är till största delen sjuksköterskor som saknas, men även läkare.
Här har regionen sin stora utmaning framöver. Hitta personal. Ett problem man har tillsammans med övriga regioner, vilket är den stora utmaningen. Hur ska regionen få bristyrkespersonal att bo och jobba på Gotland i konkurrens med övriga regioner?
Men utifrån IVO:s kritik finns även problem med vårt gamla lasarett. Avdelningarna är inte byggda så det passar nuvarande behov. Något våra politiker försökt hitta lösningar på inom befintliga väggar genom att pussla. Eller befintliga tomtgränser är nog en mer exakt lydelse då tillfälliga lösningar i form av så kallade paviljonger blivit aktuella. De här lappandet på befintlig tomt håller inte i längden. Det måste påbörjas en planering för ett nytt lasarett, vilket i sig är en tidsödande process.
Men tiden är inte det största problemet utan kostnaden. Under det senaste fullmäktigemötet nämnde hälso- och sjukvårdsnämnden tillträdande ordförande, Filip Reinhag (S), att det nya sjukhuset som Region Kronoberg ska bygga i Växjö var beräknat till 7,9 miljarder kronor utifrån prisnivån i november 2021. Sen dess har inflation och skenande priser på material och drivmedel gjort att det lär bli ännu dyrare.
Ett nytt sjukhus på Gotland lär hamna i samma härad och som jämförelse kan det vara bra att påpeka att regionens hela investeringsbudget för 2023 och 2024 tillsamman blir omkring 1,4 miljarder. Så även om man delar upp kostnaden för ett nytt sjukhus på tio år, vilket är en trolig tid för både planering och byggnation, tar kostnaden för sjukhuset hela utrymmet för regionens investeringar utifrån nuvarande storlek. Varje år i tio år.
Landets sjukvård står inför stora utmaningar så Gotland är inte ensam om de problem IVO nu kommit fram till. Kvalitén är världsledande i sina toppar, men toppen måste breddas. Det måste till bättre villkor, så vi får fler anställda, vilket leder till fler vårdplatser. Men här på Gotland måste vi även dra i gång planerna för ett nytt sjukhus.
Det finns beslut att ta för öns sjukvårdspolitiker för att säkra den gotländska hälso- och sjukvården och för att blidka IVO. För trots att den gotländska sjukvården håller en hög kvalitet är IVO:s kritik, utifrån omständigheterna, inte särskilt överraskande.