Som sig bör har regeringsunderlagets största parti fått ett stort inflytande över den nya regeringens politik. Det tråkiga är att det största partiet i Ulf Kristerssons regeringsunderlag, Tidölaget, är Sverigedemokraterna.
Framöver kommer det kommer inte heller bli lätt att ha ett utländskt utseende här i Sverige. Det finns direkta förslag såväl som förslag på utredningar för tiggeriförbud, inre utlänningskontroller, en folkningsräkning, som inriktar sig på invandrares boende, och asylsökande som ska betala för sina kostnader samtidigt som det införs stränga krav på kvalificering till våra socialförsäkringar.
Det ska bli lättare att utvisa personer bland annat genom att ansvaret för vilka länder som anses säkra politiseras och flyttas från migrationsverket till regeringskansliet.
Men det som får mig att bli riktigt rädd är följande skrivning: ”Migrationsverket ges i uppdrag att öka kvaliteten och prioritera kontroller av vandel och levnad vid handläggningen av tillståndsärenden. Vid behov ska även resurser tillsättas för detta ändamål.” Då vi även fortsättningsvis kommer att ha tillfälliga uppehållstillstånd kommer vandel och levnad kontrolleras vid varje förnyelse. Tillsammans med de inre utlänningskontrollerna blir de resurser som kan tillsättas för att kontrollera vandel och levnad de första stegen mot SD:s variant av Irans moralpoliser.
Nu är det inte bara risken för ett utvecklande av moralpoliser som man kan kritisera skrivelsen om vandel och levnad. Hanna Kataoka är överläkare och specialist i psykiatri, beroendemedicin och rättspsykiatri och dessutom ordförande för läkarförbundet på Sahlgrenska universitetssjukhuset. I en artikel i Dagens Nyheter kritiserar hon att personer med exempelvis missbruksproblem kan bli föremål för utvisning utifrån den skrivning som finns i Tidöavtalet angående vandel och levnad. Beroende är en sjukdom och utifrån avtalet kan det bli frågan om att utvisa allvarligt sjuka personer, just på grund av deras sjukdom.
Även Anna Lundberg, professor i rättssociologi vid Lunds universitet är kritisk. Enligt henne tyder bland annat punkten om bristande vandel på en bristfällig kunskap om lagtillämpning. Hur ska man kunna bedöma om en person lever ett skötsamt liv när vi lever i en demokrati? Hon fortsätter: Vi kan inte ha en lagstiftning som vi redan från början vet leder till en godtycklig tillämpning.
Det är det Anna Lundberg tar upp som ger mig rysningar. Jag tror nämligen att det som SD är ute efter är att underminera rättsstaten och demokratin. Genom att politisera besluten om säkra länder blir det inte längre fakta som styr vilka länder som är säkra eller osäkra. Det blir politiker som tar besluten utifrån eget tyckande.
Vi vet vilka SD inte ser som välkomna i landet utifrån härkomst och religion. De länder som de ska kunna skickas tillbaka till är ofta ansedda som osäkra av migrationsverket vilket retat politiker från SD. Tar vi nu in frågan om utvisning på grund av vandel och levnad kommer ni nog se vilka det är som kommer att drabbas av en ny form av rättsosäkerhet och godtycke.
Återvandringståget skulle ju gå mot Kabul, men med den nya formen av rättsosäkerhet kan vem som helst med dubbla medborgarskap utvisas när som helst. Det enda som kommer att krävas är att moralpolisen har sett dig göra något de inte gillar. Och då pratar vi inte ens om brottsliga gärningar som att bli dömd för grovt förtal. Utan bara om ursprung och religion eller rasistiska politikers tillfälliga misshag.
Med Kristerssons regering ser vi ut att lämna den solidariska och mänskliga politiken bakom oss.