Målet med utredningen var tydligt: Skapa en mer effektiv process för etablering av vindkraft till havs. Utredningens förslag är i korthet att regeringen pekar ut områden där vindkraft ska kunna etableras. Vilka villkor som ska gälla för respektive område bestäms sedan på myndighetsnivå.
Därefter får intresserade operatörer lämna in sina ansökningar, och en auktionsmyndighet tilldelar den som erbjuder det för staten mest förmånliga erbjudandet rätten att bygga. Operatören ansöker sedan om slutligt miljötillstånd hos domstol.
”Danmark har nyligen, i en del av havet, gjort den resa som vi står inför nu. De har stängt sitt öppen dörr-system och övergått helt till ett auktionssystem. Så där finns lärdomar att dra”, sade utredaren Magnus Hermansson under presskonferensen då miljöministern mottog utredningen.
Värt att notera är att då Danmark nyligen auktionerade ut rättigheterna till tre sådana områden inkom inga anbud alls. Det ser inte heller särskilt ljust ut för de ytterligare tre områden som står på tur att auktioneras ut. Den danska erfarenheten borde stämma till eftertanke.
En annan viktig lärdom finns i att kommunernas veto föreslås slopas i de utpekade områdena, även om de ligger inom kommungränsen. ”Övergången till en planeringsbaserad ordning riskerar av flera skäl att förfelas om även kommunerna tillerkänns en bestämmanderätt i planeringen”, står det i utredningen.
Som skäl anförs att kommunerna säger nej för sent i processen, men känslan är att problemet egentligen är att kommunerna överhuvudtaget säger nej. Därför bör även inlandskommuner vara vaksamma. Centralt finns en stark vilja att bygga mer vindkraft, och blir det inte till havs riskerar även inlandskommunernas veto att ifrågasättas.
Tredje lärdomen, och kanske den viktigaste, är att havsbaserad vindkraft inte är lönsam. Trots att det inte förefaller ha ingått i uppdraget konstaterar utredningen i skarpa formuleringar att vindkraften inte är lönsam utan stora statliga subventioner i form av att staten betalar anslutningarna. Även om det uppfattas som kritik mot nuvarande regering är det likväl ett tacksamt konstaterande att havsbaserad vindkraft inte bär sina egna kostnader.
Utredningens innehåll och ton reser också frågor om hur den styrts. Vem i regeringen är det som envisas med att tillsätta utredningar som vill i en riktning medborgarna valt bort? Här går det inte att bortse från att utredningens huvudsekreterare är styrelsemedlem i föreningen “Klimatsossarna” och har bakgrund som politisk tjänsteman åt MP.
Vindkraft till havs kan absolut vara en del av framtidens energimix, men den får inte bli en ursäkt för att sätta demokratins beslutsprocesser ur spel eller att slösa med skattebetalarnas pengar. Ett demokratiskt förankrat energisystem som bär sina egna kostnader är den långsiktiga lösningen. Allt annat riskerar att bli ett dyrt experiment med osäker utgång.