Sverige håller på att förlora sin position som gruvnation. Hundratals år av god förvaltning av järnmalmen och en världskänd stålindustri har byggt landets välstånd. Men också andra material från jorden, såsom kalken på Gotland, har bokstavligt varit med vilket moderna Sverige byggts.
Gruvdriften har stagnerat och möter nu regelbundna problem i att hålla igång produktionen. Mycket härrör ur bristfällig lagstiftning, som är svårtolkad för samtliga inblandade. Såväl statliga som privata aktörer.
Maria Sunér, VD för gruvindustrins branschorganisation Svemin, skriver i antologin Grön kapitalism (2022) från Timbro förlag hur klimatomställningen motarbetats av lagstiftarna hantering av gruvfrågan. Det var också ämnet för ett seminarium under Almedalsveckan.
Utsläppsfri elproduktion, ny teknologi och fordon som körs med eldrift börjar i marken. Som Sunér beskriver har det digitala tekniksprånget medfört ett exploderat behov av ovanliga metaller. Uppfinnandet av laddningsbara batterier har i sin tur mångdubblat efterfrågan på speciellt kobolt.
Det sistnämnda upptas framförallt i Kongo medan Kina nästan har skaffat sig ett monopol på ovanliga metaller. De två länderna har åsidosatt såväl människors hälsa som miljö för att behålla kontrollen över mineralhandeln. För Kinas del har det möjliggjort fördelar även i annan produktion då inhemska företag fått enkel tillgång till kritiska råvaror.
Att förlita sig på enskilda stater på det här sättet är riskabelt. Dels för att maktkoncentrationen ger auktoritära ledare inflytande, men även att störningar som under pandemin får globala konsekvenser. Sverige har betydande fyndigheter men produktionen är underutvecklad.
Europa vill vara mer självständig från diktaturen Kina. Risken att mänskliga rättigheter och ekonomiska relationer blir satta ur spel är överhängande. Väst behöver en motvikt för att motverka beroendet. Vilket bland annat gäller tillgången till material.
I Europa har Sverige en särskild god ställning vad gäller tillgången till en rad metaller. Att utnyttja existerande tillgångar och prospektera nya kräver dock politisk förändring. Vissa lagändringar, som borttagandet av den rödgröna regeringens förbud mot uranbrytning från 2018, är något enklare att genomföra. Men svårigheterna att få till en fungerande miljölagstiftning är djupa. Hinder av olika slag är till för att stoppa katastrofala utsläpp. Inte minst vad gäller hanteringen av grundvattnet på Gotland är den problematiken tydlig.
Sverige och resten av den demokratiska världen behöver såväl elektronik som byggmaterial. Riskerna är oundvikliga. Men att flytta produktionen till länder med bristande arbetsförhållande och utan respekt för miljörisker har varit ett misstag som aldrig fullt ut kommer kunna åtgärdas.
Sverige behöver utnyttja sina naturresurser för att rätta till problemen. Ny teknik behövs för att minska klimatutsläppen. För att det ska ske behöver Sverige nya gruvor.