Ledare: Utveckla försvaret - men med förnuft

Om försvaret är det en partipolitisk dragkamp nu i coronakrisen. I sex veckor har företrädare för partierna förhandlat om anslagen till försvaret, inom ramen för återupptagna försvarsberedningen inför ett beslut i höst. Men de har inte kommit överens. 
Partierna är i olika kombinationer om detta. De två regeringspartierna och de fyra allianspartierna är de centrala aktörerna. V och SD finns med i försvarsberedningen, men är antagligen inte med i en uppgörelse. 
C och L utgör med regeringspartierna de som är i januariavtalet och förhandlar om budgetar. C och L är även tillsammans med M och KD de som vill ha betydligt högre anslag till försvaret. Det vill även SD. De fem utgör en majoritet i riksdagen. 
I försvarsfrågan vill dock de flesta partier, från S till de borgerliga, ha en bred lösning med majoritet i riksdagen där S och borgerliga partier utgör grunden. 
Sedan i fjol har regeringen och borgerliga partier enats om en trappa med ökade anslag till försvaret. I den höjs anslaget med fem miljarder kronor per år i fyra år till 84 miljarder sista året, 2025. Men bara första trappstegets fem miljarder mer finns det överenskommelse och finansiering för. 
Som om inte oenigheten om finansiering och anslag fram till 2025 är nog är anslag för perioden 2026 till 2030 uppe till diskussion. Det talas om behov av ökade anslag med flera miljarder kronor då utöver de 84 miljarderna i nivå 2025. 
Inom försvarspolitiken blir det lätt tal om anslag. Det ger ram för vad som kan finnas i försvaret. Om inte tillräckligt med pengar finns kan inte en rad saker få plats. 
Förhandlingarna förlängs nu av regeringen med två veckor till 29 maj. Om det går att enas mellan regeringen och borgerliga partier så det blir en majoritet och beslut är oklart. I nuläget verkar för mycket skilja mellan dem. 
De borgerliga partierna, och även SD, vill anslå tydligt mer pengar till försvaret. Men de betraktar frågan som skild från övriga samhället och coronakrisen. Och de vill helst inte ha finansiering i form av höjda skatter. 
De talar gärna om förr, då en högre andel av bnp (summan av ett lands producerade varor och tjänster) anslogs till försvaret på runt två procent eller mer mot runt en procent nu. Men då låg skattekvoten runt fem procentenheter högre än nu, på 50 procent av bnp.
Regeringen ser till helheten och måste väga ökade anslag till försvaret mot budgetens andra kostnader. Det gäller särskilt nu i coronakrisen med många ökade kostnader.
Anslagen till ett stärkt försvar måste finansieras och kan inte ses isolerade från annat som statens resurser ska räcka till.