Från och med årsskiftet har dieselpriserna sänkts med några kronor per liter efter att regeringens klimatpolitik, eller brist på klimatpolitik, fått genomslag. Det är inblandningen av biobränslen, reduktionsplikten, som sänkts till EU:s lägsta nivå som gjort att främst dieseln blivit billigare.
Samtidigt visar regeringens egna uträkningar att den minskade inblandningen av biobränsle ökar utsläppen av växthusgaser och därmed den påverkan vi har på klimatet. Något som jag inte sopar undan, utan ser allvarligt på.
Någon som välkomnar de sänkta dieselpriserna är LRF-Gotlands ordförande Andreas Nypelius. I en intervju med SVT:s Lokala nyheter Öst den 24 januari säger han: ”Det är jättepositivt med insatsvaror som sjunker i pris, för det behövs ju verkligen för den ekonomiska hållbarheten i primärproduktionen.”
Jag förstår hur LRF-ordföranden tänker, bränslepriserna har stor inverkan på kostnaderna för lantbruksprodukter och därmed lantbrukares ekonomiska förutsättningar, men jag blir ändå förvånad då orsaken bakom de lägre dieselpriserna kan utmynna i ännu större problem för lantbrukare.
Är det några som kommer att drabbas av de allt värre klimatförändringarna så är det lantbrukare. Enligt experterna kan vi räkna med mer av det som kallas extremväder. Allt beroende av våra utsläpp av så kallade växthusgaser.
Vi kommer få mer regn när det regnar, längre torka när det är varmt och värre stormar när det blåser upp, vilket knappast gynnar lantbrukarna och deras verksamheter.
I det läget välkomnar LRF:s ordförande på Gotland prissänkningen på diesel som helt och hållet beror på minskningen av reduktionsplikten. Lantbrukare och andra som kör dieseldrivna fordon kommer få lägre bränslekostnader men större miljöpåverkan.
Extremvädret som slår hårt mot lantbruk världen över kommer förvärras på grund av den minskade inblandningen av biodrivmedel. Jag hoppas LRF-ordföranden samtidigt som han välkomnar de lägre dieselpriserna uppmanar sina medlemmar att sätta undan pengarna de nu sparar när de tankar sina fordon. För de kommer att behövas som buffert när extremvädret slår till.
Kollektivtrafiken på Gotland är den kollektivtrafik i landet som nyttjas minst, vilket gör trafiken mycket dyr per passagerare. Problemet har gäckat politiker i alla år, men ingen har hittat någon bra lösning.
Problemet som jag ser det är att gotlänningarna aldrig fått möjlighet att lära sig åka buss. Även om det funnits möjligheter att ta sig enkelt med buss, har känslan varit att det inte går. Vanan för de som då har råd att ta bilen vart de än ska har blivit för stor.
Det märktes även på politikerna när de för något år sedan hade ett möte på Suderbys herrgård. En, Hanna Westerén (S), av alla omkring 150 politiker som deltog på mötet, tog bussen.
I går fick vi genom en artikel på Helagotland.se veta att kommunfullmäktiges ordförande Inger Harlevi minsann tog bussen från centrala Visby ut till ett möte på Visborg. I alla fall i går. Nu visade det sig att det inte var så Harlevi brukade ta sig till sina möten på Regionkontoret, utan att hon ”tvingades” till det då hennes bil blivit stulen.
Jag beklagar givetvis att Harlevis bil blivit stulen och hoppas biltjuven åker dit och att bilen återfås, men uppenbart funkade stadstrafiken för Harlevi när hon väl tog sig tid att kolla upp den, precis som det gjorde för Hanna Westerén den där dagen för mötet på Suderbys.
Det öns politiker borde göra för att få till ett bättre nyttjande av öns kollektivtrafik är att först gå till sig själva. Varför åker inte jag buss oftare? Och om svaret blir, för att bilen fungerar och står kvar där jag parkerat den, finns det stora utmaningar.