Nyheten om att Region Gotland planerar för konst för över en halv miljon kronor på den bro som ska kunna ta kryssningsgäster från fartyg till stad (och tillbaka) på ett tryggt och effektivt sätt tycks ha stört julfriden för ganska många. Åtminstone att döma av läsarreaktionerna på Helagotland, som är både frekventa och övervägande negativa.
Den konstplan som författats för bron är inte speciellt precis, ens om var konsten ska placeras:
"Tänkbara platser för konsten kan vara på bron, längs med gångvägen eller vid brons fästen. Även utsiktsplatsen vid brons ände eller själva entrén till bron ses som möjliga placeringar för konsten."
Beskrivningen av hur den kan komma att gestalta sig skapar inte heller några tydliga bilder om vad vi kan förvänta oss. Därmed inte sagt att man inte blir stimulerad:
"Kanske kan man se konsten som en parasit på bro-kroppen? Ett främmande element som skapar undran och tillför estetiska värden."
Jag tror dock inte alls att de negativa läsarna är speciellt fokuserade på den konst som bron ska behäftas med. Jag tror att de framförallt ser själva bron som det parasitära inslaget. En onödigt dyr och storvulen lösning på ett problem som det finns behändigare sätt att hantera, även om de naturligtvis också har negativa sidor.
Speciellt provocerande blir bron i en tid när Region Gotland investeringsbudget är överbelastad av många och dyra projekt och när Regionens reguljära årsbudget har ett stort underskott.
Om brokonsten får negativa omdömen innan vi ens vet hur den ska se ut så beror det på den bro som den är associerad med. Generellt emot offentlig konst och utsmyckningar är det väldigt få som är.
Apropå konst så tycker jag att Körsbärsgården i Sundre reagerade på ett fascinerande sätt på att Region Gotland mer än tredubblade stödet från 153 000 till 494 000 kronor. Tydligen borde Regionen istället ha femdubblat stödet. Ordföranden i stiftelsen, förutvarande landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård, menade ju att:
– Det räcker inte, vi behöver 700 000 för att ha öppet i sommar.
– Vi är väldigt tacksamma och det är lite förmätet att säga, men det räcker inte. Vi klarar inte att ha två anställda samt betala konstnärer och hyror med det stödet.
Om tredubblingen kommer som en negativ överraskning så kan man kanske kalla det förmätet. Med tanke på det ekonomiska läget vill jag snarare kalla det för överoptimistiskt. Och en verksamhet som är beroende av externa stöd ska kanske inte övertyga en givare om att den kommer att få kritik även om stödet höjs.