Nyheten om att Region Gotland planerar för konst för över en halv miljon kronor pÄ den bro som ska kunna ta kryssningsgÀster frÄn fartyg till stad (och tillbaka) pÄ ett tryggt och effektivt sÀtt tycks ha stört julfriden för ganska mÄnga. à tminstone att döma av lÀsarreaktionerna pÄ Helagotland, som Àr bÄde frekventa och övervÀgande negativa.
Den konstplan som författats för bron Àr inte speciellt precis, ens om var konsten ska placeras:
"TĂ€nkbara platser för konsten kan vara pĂ„ bron, lĂ€ngs med gĂ„ngvĂ€gen eller vid brons fĂ€sten. Ăven utsiktsplatsen vid brons Ă€nde eller sjĂ€lva entrĂ©n till bron ses som möjliga placeringar för konsten."
Beskrivningen av hur den kan komma att gestalta sig skapar inte heller nÄgra tydliga bilder om vad vi kan förvÀnta oss. DÀrmed inte sagt att man inte blir stimulerad:
"Kanske kan man se konsten som en parasit pÄ bro-kroppen? Ett frÀmmande element som skapar undran och tillför estetiska vÀrden."
Jag tror dock inte alls att de negativa lÀsarna Àr speciellt fokuserade pÄ den konst som bron ska behÀftas med. Jag tror att de framförallt ser sjÀlva bron som det parasitÀra inslaget. En onödigt dyr och storvulen lösning pÄ ett problem som det finns behÀndigare sÀtt att hantera, Àven om de naturligtvis ocksÄ har negativa sidor.
Speciellt provocerande blir bron i en tid nÀr Region Gotland investeringsbudget Àr överbelastad av mÄnga och dyra projekt och nÀr Regionens reguljÀra Ärsbudget har ett stort underskott.
Om brokonsten fÄr negativa omdömen innan vi ens vet hur den ska se ut sÄ beror det pÄ den bro som den Àr associerad med. Generellt emot offentlig konst och utsmyckningar Àr det vÀldigt fÄ som Àr.
ApropÄ konst sÄ tycker jag att KörsbÀrsgÄrden i Sundre reagerade pÄ ett fascinerande sÀtt pÄ att Region Gotland mer Àn tredubblade stödet frÄn 153 000 till 494 000 kronor. Tydligen borde Regionen istÀllet ha femdubblat stödet. Ordföranden i stiftelsen, förutvarande landshövdingen Cecilia Schelin SeidegÄrd, menade ju att:
â Det rĂ€cker inte, vi behöver 700 000 för att ha öppet i sommar.
â Vi Ă€r vĂ€ldigt tacksamma och det Ă€r lite förmĂ€tet att sĂ€ga, men det rĂ€cker inte. Vi klarar inte att ha tvĂ„ anstĂ€llda samt betala konstnĂ€rer och hyror med det stödet.
Om tredubblingen kommer som en negativ överraskning sÄ kan man kanske kalla det förmÀtet. Med tanke pÄ det ekonomiska lÀget vill jag snarare kalla det för överoptimistiskt. Och en verksamhet som Àr beroende av externa stöd ska kanske inte övertyga en givare om att den kommer att fÄ kritik Àven om stödet höjs.