Textraden är från 1972 och versen ifrågasätter skolans uppgift att göra goda samhällsmedborgare av eleverna. Min tolkning är att textförfattaren uppfattar skolan som ett stereotypt instrument för staten att förse kapitalisterna med lämplig arbetskraft. Jag håller med textskrivaren i sin analys om skolans uppgift, men ser inte samma problem. Om samhället ska kunna fungera måste det finnas välutbildad arbetskraft till de jobb som måste göras. Men också välutbildade personer som kan vara med och utveckla samhället till det bättre. Men den skola som fanns 1972 var nog inte den bäst kompensatoriska skolan, vilket kan förklara textförfattarens negativa inställning.
Sen dess har skolan utvecklats och dess kompensatoriska uppgift förtydligats. På Skolverkets hemsida hittar jag följande beskrivning: ”I skolans kompensatoriska uppdrag ingår det att skapa förutsättningar för alla elever att nå målen med utbildningen.”
Oavsett om du är dyslektiker, nyanländ eller kommer från ett hem utan studievana ska du med andra ord ges förutsättningar att nå upp till målen med utbildningen. Som jag ser det är detta skolans huvudsakliga uppgift. Då ska kommunerna som skolans huvudman också se till att lärarna får rätt förutsättningar att fullfölja uppdraget.
Men för att kommunerna ska kunna ge skolan och dess personal rätt förutsättningar måste staten i sin tur ge kommunerna rätt förutsättningar.
Det är där som de stora bristerna finns. Riksdagen har i dag, och sen tidigt 1990-tal, en majoritet som anser att skolsystemets viktigaste uppgift är att ge föräldrar och elever valfrihet att välja den skola de vill. Något som tydligt drabbar skolans möjligheter att kompensera de elever som har störst behov av extra resurser. Detta har uppmärksammats internationellt och Sverige har till och med fått kritik av OECD för att skolan är ojämlik.
Men som vi kunde läsa i gårdagens Gotlands Allehanda och på Helagotland.se medför det fria skolvalet också att skolor på landsbygden kan tvingas läggas ned. Istället för att barnen går i den skola som fungerar bäst rent geografiskt, den så kallade hemskolan, väljer omkring 18 procent andra lösningar, bland annat för att deras livspussel ska fungera bättre. Ett val man knappast kan klandra dem för. Vi vill väl alla ha en så enkel vardag som möjligt. Men deras val drabbar de som vill få sin utbildning i hemskolan. Systemet borde ta större hänsyn till skolans huvudsakliga uppgift vilket knappast är att underlätta för en knapp femtedel av föräldrarnas vardag. Speciellt då systemet förvärrar situationen för andra. Om vi tar Fårösundsskolan som är det tydligaste exemplet så hade deras högstadium utan det fria skolvalet haft 69 elever i årskurs 7-9. Utifrån de uppgifter redovisas på regionens hemsida. Men av dessa 69 har 42 valt att gå på en annan skola och nu är hela högstadiet hotat av nedläggning. Igen. Om högstadiet läggs ner kommer valfriheten att slå bakut och drabba de andra eleverna och deras föräldrar. De kommer tvingas att välja en skola de egentligen inte vill gå i.
Nu är det som det är och folket har bestämt genom allmänna val vart fjärde år att vi ska ha det här systemet. Ett system som mindre än en femtedel utnyttjar, men som drabbar betydligt fler. Skolans huvuduppgift borde vara att ge våra barn och ungdomar förutsättningar att klara av utbildningen. Men så länge vi väljare röstar på partier som tycker att valfriheten för ett fåtal ska gå före bra utbildning för alla kommer saken inte att ändras.
PS. Blå Tågets låt "Den ena handen vet vad den andra gör" har också gjorts av "Ebba Grön" 1980. Då med titeln "Staten och kapitalet".