Nästan vad det än handlar om ska Gotlands grundläggande behov ifrågasättas.
Behöver ön verkligen anslutas till det nationella elnätet? Måste färjetrafiken verkligen kosta så mycket, gå så ofta och så fort? En reservhamn för färjetrafiken? Nja, det vet vi inte om staten ska bekosta.
Vi har redan stora merkostnader för att vi bor och verkar på en ö mitt i Östersjön. Samtidigt konkurrerar vi på samma villkor som alla andra kommuner och regioner i landet som inte har dessa merkostnader.
Systemet för att jämna ut skillnaderna över landet, det så kallade utjämningssystemet, håller på att ses över och nyligen hade Region Gotland ett första möte med regeringens utredare för att förklara Gotlands behov och förutsättningar.
Region Gotland ska ta fram ett underlagsmaterial där man beskriver vad regionen menar med ö-lägeskostnader och alla förvaltningar har nu fått i uppdrag att identifiera och kostnadsberäkna de merkostnader man anser sig ha på grund av ö-läget.
Det är bra och nödvändigt. Förutsättningarna och merkostnaderna behöver konkretiseras och sammanställas för att helheten ska bli tydlig. Det blir för hattigt att hantera alla avgörande frågor för Gotland var för sig.
Frågan om en reservhamn för färjetrafiken har hängt med i massor av år och har utretts utan att det hittills har landat i nån lösning. Skulle Visby hamn av nån anledning inte gå att använda för färjetrafiken finns alltså inget alternativ.
Det är ett så pass allvarligt scenario att det är obegripligt att statens intresse hittills inte varit större. När nu Försvaret bygger ut och Gotland åter är en av landets viktigaste försvarspunkter kan ett annat tryck byggas upp bakom behovet.
Försvarsmakten planerar att rusta upp Kappelshamns hamn för sina egna behov, men om hamnen även ska fungera som reservhamn krävs en större investering. Därför bjöd länsstyrelsen nyligen in en rad berörda myndigheter för att diskutera frågan om reservhamn.
Länsstyrelsen, Trafikverket, Försvarsmaktens högkvarter, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Fortifikationsverket, Marinen, Region Gotland, polisen, P 18 och Sjöfartsverket var vid mötet överens om behovet men där konstaterades också att ingen har det formella ansvaret, ingen äger alltså frågan.
Det är naturligtvis något som alla dessa myndigheter tillsammans måste göra regeringen uppmärksam på.
Att inte ta tillfället i akt och samordna Försvarsmaktens och Gotlands gemensamma behov vore oacceptabelt.