Jag har svårt att ta till mig det som hänt i Örebro. Känslan påminner om den jag haft vid andra stora allvarliga händelser. Jag tänker bland annat på Estonias förlisning och terrordådet på Drottninggatan. Jag har känner tomhet samtidigt som jag vill ha svar. Hur kunde det hända? Vad var det som fick gärningsmannen att ta det här beslutet?
Mina tankar går också till de som drabbats både direkt och indirekt. Till de avlidnas familjer, till de skadade och deras anhöriga. Till alla som var på skolan när det hände, eller i skolans absoluta närhet. Till poliser som med livet som insats gjorde sitt jobb och troligtvis förhindrade att ännu fler dödades eller skadades. Och på räddningstjänsten och sjukvårdspersonalen som gick in i en akut och allvarlig situation för att rädda liv.
Det trauma som drabbat alla ovan nämnda måste nu bearbetas och jag hoppas att alla får det stöd de behöver. Men även vi andra behöver få bearbeta det som hänt.
Nu har polisen ett viktigt arbete framför sig. Alla vill vi ha svar på vad som fick gärningsmannen att ta med sig vapen till skolan och börja skjuta ihjäl till synes helt oskyldiga människor. Ett arbete som försvåras av att den misstänkta uppges vara en av de döda som hittats i skolan. Men arbetet är ändå viktigt, om inte annat så för att minska riskerna att något liknande ska kunna inträffa framöver.
Vi i Sverige har varit förskonade från masskjutningar. Den senaste händelsen sträcker sig så långt tillbaka som 1994 i Falun då sju personer sköts ihjäl. Vi hade inte heller haft några skolskjutningar fram till nu. De skolattacker som utförts tidigare har involverat andra former av tillhyggen. Men nu har även Sverige sällat sig till de länder som drabbats av masskjutningar på skolor.
Efter de attacker som utförts både utomlands och i Sverige har skolor och andra myndigheter jobbat med olika former av beredskaps- och krisplaner. Många skolor har haft övningar utifrån olika scenarier med både utrymning och inrymning.
Vi har varit förberedda på det som nu skedde även om vi hoppats att det aldrig skulle hända. Mycket av det som vittnen berättat om visar också att övningarna och krisplanerna fungerat i Örebro. Även det som hittills framkommit angående polisens agerande tyder på att de jobbat utifrån de rutiner som i dag anses mest effektiva.
Det återstår ännu ett omfattande utredningsarbete innan vi vet vad som ligger bakom landets första skolskjutning tillika den dödligaste masskjutningen i landets historia. Men frågan jag tror de flesta ställer sig är vad som får en människa att göra så här?