Nyligen omvalde talmannen Andreas Norlén träffar onsdag strax före lunch på nytt Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, för att uppdateras om hur det går med regeringsförhandlingarna.
Förhandlingarna verkar gå bra med tanke på hur man lyckats komma överens, åtminstone på partiledningsnivå, i exempelvis talmansfrågorna och presidieposterna i riksdagens utskott. Det tyder på att det även i övrigt hittills går bra att komma överens.
Vi ska dock inte vänta oss ett färdigt regeringsalternativ i det absolut närmaste framtiden. Ulf >Kristersson talar i termen av "några veckor" innan förhandlingarna är klara. Hittills går förhandlingarna enligt plan:
– Men ingenting är klart förrän allting är klart.
Men i det andra stycket skriver jag "på partiledningsnivå" av en anledning. Vad partierna än kommer överens om, kan raseras av några riksdagsledamöter. Att det kan hända även en lyckad överenskommelse har blivit mycket tydligt.
I omröstningen om andra vice talman, där den tänkta blågula koalitionen kommit överens om Julia Kronlid (SD), så slutade första voteringen oavgjort eftersom tre ledamöter svikit partilinjen.
Det är illavarslande för Kristerssons koalition att den inte riktigt håller ens i ett egentligen okomplicerat utnämningsärende. Hur ska det gå i viktiga sakpolitiska voteringar, när inte alla ledamöter känner sig helt nöjda med den gemensamma överenskommelsen?
I den andra voteringen var det fortfarande två färre röster på Julia Kronlid än det borde ha varit, men en extra röst jämfört med första omgången räckte för att hon trots allt skulle väljas.
Det är lätt att misstänka att det är Liberalernas riksdagsgrupp som inte hållit ihop. Och det är förmodligen också rätt.
Men vi vet inte. Voteringen var sluten. Riksdagsledamöter kurar i anonymiteten och slipper stå upp för hur de röstat. Ingen har vad jag har noterat framträtt med hur de röstat. Ingen av dem som trotsat partilinjen har rakryggat förklarat sig.
Varför har riksdagen överhuvudtaget slutna voteringar? Har inte väljarna rätt att veta vad deras valda företrädare har för sig? De borde tvingas stå för sitt eget agerande i offentligheten. Om de inte kan göra det, vad är det då värt?
Men nästan alla voteringar i riksdagen är ju inte slutna. Det kan bidra till att hålla ihop det samarbete som Ulf Kristersson nu försöker sy ihop. Men det är verkligen inte säkert att det är tillräckligt. Liberalerna kan lova att hålla ihop sin riksdagsgrupp, men det är ett löfte som ledningen inte har makten att hålla.
Partierna kontrollerar i stor utsträckning vilka som blir valda. De kontrollerar definitivt vilka som får kandidera. Men när riksdagsledamöterna är valda är det ett annat läge. Det visar om inte annat alla de politiska vildar som riksdagen på senare år huserat. Ska den regering som Ulf Kristersson försöker bilda klara sig, så tål den inte så många vildar.