Sverigedemokraterna vägrar att berätta hur de kommer att ställa sig till regeringens budget. Det har på flera håll kommenterats med förvåning. Men varför skulle Sverigedemokraterna släppa på sin roll som den hemlige aktören, skådespelaren med eget manuskript som ingen sett slutet på? De här höstveckorna 2014 är förmodligen det bästa tillfället under hela den innevarande mandatperioden som SD får chansen att spela ut sitt vågmästarkort. Räkna med att de kommer att fortsätta använda, och njuta av, den positionen ända fram till den dag riksdagen röstar om statsbudgeten. Fram till dess kommer de att på alla sätt försöka att skaffa sig tillträde till de förhandlingsbord där motförslagen formas.
Den betydligt intressantare frågan är hur de övriga oppositionspartierna kommer att hantera situationen runt de borden. Stefan Löfven har fått kritik för att han lagt fram en tydligt rödgrön budgetproposition. Ja, vem hade väntat något annat? Om den socialdemokratiske statsministern till äventyrs hade haft planer åt något annat håll måste han rimligen ha slagit dem ur hågen under de senaste veckorna. Då har de borgerliga partiledarna med stor emfas förklarat att de inte har det minsta intresse av någon utsträckt hand. En del av deras partivänner har visat sig vara betydligt öppnare i det avseendet. Vilka som drar det längsta strået vet vi framåt jul.
Nu kommer de olika budgetdelarna att hanteras och bearbetas i utskotten. Där vet vi av erfarenhet att det kan ges och tas. Nästan varje budget innehåller kantigheter i enskilda frågor som kan slipas till under riksdagsbehandlingen och få en majoritet bakom sig. Det gillas inte alltid i regeringskansliet när pragmatiska riksdagsledamöter hittar praktiska lösningar som alla, eller åtminstone tillräckligt många, kan enas om. Men det är en del av det politiska livet på Helgeandsholmen som gör riksdagsarbetet intressant.
Det är inte särskilt troligt att sverigedemokraterna i slutänden kommer att fälla den rödgröna budgeten. I så fall måste de göra en i alla fall inte oväsentlig del av sina väljare besvikna. Lägre skatt för pensionärer, bättre a-kassa och fler händer i äldreomsorgen borde SD få mycket svårt att rösta emot om de ska hålla något av det de talade sig varma för inför pensionärer och arbetslösa under valrörelsen.
Budgetförslagets jämställdhetsprofil kan däremot vara svårsmält för det parti som företräds av färre kvinnor än något annat i svensk politik. Det är ingen slump om det också var glest mellan de kvinnliga SD-väljarna.
Lokalt är SD-politiken ett närmast oskrivet blad. Hur de gotländska partibröderna kommer att bete sig kan vi möjligen få en första hint om vid dagens fullmäktigesammanträde eftersom Sverigedemokraterna inte bedrev någon valrörelse att tala om alls i regionen. Får vi se något agerande eller åtminstone någon idé om vad partiet vill göra med sina tre fullmäktigemandat? Eller blir det ett slumpvis röstande i fyra år? Håller partiet ihop eller får vi rentav se individuell röstning?