Jag upplever att det finns en stark politisk vilja hos S&M styret när det gäller en ny ishall i Visby. De kan på grund av sin majoritet ta i det närmaste vilka beslut de vill. En ny ishall borde inte ställa till med några problem, oavsett hur hög oppositionen skriker.
Den väg som nu valts är inte den enklaste och jag tror det kommer dröja innan det första spadtaget tas för en ny ishall. Om det kommer att ta 40 år även för en ny ishall att bli verklighet vågar jag inte sia om, men det finns hinder på den väg som majoriteten valt som kan bli tuffa att ta sig förbi.
De hinder jag ser som tuffast är finansieringen, den tänkta byggplatsen och ett timglas där sanden sakta men säkert är på väg att rinna ut.
Om vi börjar med finansieringen så den tänkt att ske genom att regionen lånad ut över 250 miljoner kronor till föreningen Visby Roma Hockey som sedan projekterar, bygger och äger den nya ishallen. Regionen lovar i sin tur bland annat att boka upp tider i en utsträckning som ger en ekonomisk grund att stå på för föreningen.
Upplägget innebär två fördelar för regionen jämfört med om de skulle bygga den helt i egen regi. Dels kan föreningen bygga billigare, bland annat genom ideellt arbete och sponsoravtal, dels hamnar kostnaden för lånet inte i regionens hårt ansatta investeringsbudget. Nackdelarna är att den nya ishallen inte ägs av regionen och att lånet till föreningen hamnar i regionens kolumn för lån, vilken är begränsad.
Upplägget är inte helt säkrat juridiskt och ett överklagande lär följa ett eventuellt beslut, och därmed drar processen ut på tiden.
Den tänkta byggplatsen på Visborgsområdet bredvid Arenahallen verkar inte vara den bästa. Fördelen är att området redan är planlagd för idrottsverksamhet, vilket ger en snabbare hantering än om en ny detaljplan skulle behövas innan ett eventuellt bygglov kan beviljas.
Men i samband med projekteringen av den nya simhallen, som nu byggs vid Solberga, visade det sig att grundvattnet, ligger ovanligt högt, och dessutom inom vattenskyddsområdet för en av Visbys viktigaste vattentäkter. Det gjorde att simhallen inte kunde byggas i det område där ishallen är tänkt att byggas.
Nu skiljer det sig en hel del mellan den grund som en simhall måste ha med den en ishall behöver vilket mer liknar den grund som arenahallen har så rent byggnadstekniskt finns det lösningar på problemet. Men risken att något går fel finns alltid och frågan är hur oddsen ser ut och om politikerna vågar ta chansen.
Tiden är också något som kan bli en avgörande faktor. Den i dag bräckliga majoriteten är vad jag uppfattat det ensamma om att vilja få till en ny ishall, i alla fall så länge regionens ekonomi ser ut som den gör vilket just nu kan ses som för evigt. Om beslutsprocessen drar ut på tiden, vilket inte är ovanligt när det gäller juridiska processer i flera steg, kan valdagen i september 2026 vara närmare än vi i dag anar. Något som skulle kunna vända hela ishallsprojektet upp och ner.
Där och då avgörs det om det nuvarande S&M-styret får möjlighet att fortsätta styra regionen och skulle vi få se ett helt nytt styre på ön så kan det bli avgörande för hela projektet. Men då krävs att processen inte gått för långt, och att det dessutom finns en majoritet i fullmäktige som vill och vågar ta ett så drastiskt beslut som att stoppa projektet.
Men skulle det visa sig att upplägget inte håller, eller att någon annan av de eventuella juridiska processerna kraftigt bromsar ner ishallsprojektet så är tiden en faktor att ta med i beräkningen.
De flesta är överens om att det behövs en ny ishall med dubbla isytor. Vi har en majoritet i regionfullmäktige som vill och vågar ta ett mycket svårt beslut. Jag ser det som att alla ishallsstjärnor står helt rätt. Det är nu eller ”aldrig” det ska hända.
Då kan man undra varför det politiska styret gör det så svårt för sig. Varför de väljer en väg full av tuffa hinder, i stället för en enklare väg?
Svaret är rätt enkelt, det finns i dag ingen annan väg att ta och risken att en ny ishall annars dröjer lika länge som den nya simhallen är överhängande.