Namninsamlingarna är igång, protesterna syns och hörs överallt, den välkända ilskan och frustrationen väcks lätt när gotlänningarnas landsväg på olika sätt utmanas och man vill begränsa vår rörlighet och vår kontakt med övriga Sverige.
Stormar och annat vi inte kan råda över är en sak. Men när det alltid verkar finnas en orsak att anse det för dyrt och krångligt att upprätthålla moderna transporter till och från Gotland, då sluter gotlänningarna sig samman.
Upphandling av nästa period för gotlandstrafiken är inledd. Varje gång är det med en farhåga att det nya avtalet kommer att innebära försämringar i restider, turtäthet och antal hamnar.
Trafiken handlar inte om enkla transporter av passagerare. Den handlar om hela Gotlands livsnerv, gotlänningarnas landsväg, fraktväg för gods till och från ön och den handlar om en för Gotland livsviktig tillförsel av besökare.
Dessa tre behov ska alla mötas i ett trafiksystem som dessutom förväntas ha samma kostnad som en bilfärd på land.
Som jag skrivit förut ska vi kanske vara försiktiga med vad vi önskar oss när vi kräver vägpriser. Jag tror att staten med nöje skulle tillmötesgå detta behov. Det är lätt ordnat med statliga färjor i traktorfart som går en gång om dagen. Ingen restaurang, ingen bio.
De flesta tänker sannolikt bara på priset och inte på farten (eller komforten) när de jämför med bilfärden. Dagens fart med 28 knop motsvarar drygt 50 kilometer i timmen på landsväg.
I alla upprörda inlägg finns ett återkommande och fullt rimligt krav på att fast boende på Gotland ska slippa de höga avgifterna för att kunna boka om eller av sin resa och få pengarna tillbaka.
I dag kostar det 56 kronor per resa för att få en del av pengarna tillbaka, vill man ha full återbetalning kostar det 84 kronor per resa.
Med de nya höjda priserna kostar en normal resa för en person 874 kronor. Ska du ha bilen med dig blir notan 2 025 kronor. Det är så klart totalt orimligt. Och då har du gotlandsrabatt. Utan kostar samma resa 3 195.
Destination Gotland utlovar "dynamiska priser" vilket innebär att ju mer du är beredd att betala i värdighet, desto mindre behöver du betala för din biljett. Komma fram klockan fyra på morgonen fungerar om du kan ägna en dag åt att sova efter ankomst men har du en massa ärenden, eller jobb, att utföra, blir det en annan femma.
För de flesta som reser en eller två gånger om året spelar några hundralappar hit eller dit inte så stor roll. Men trafiken är som sagt till för mer än så, den är vår landsväg och vår livsnerv.
Om vi ska vara försiktiga att jämföra med en bilfärd vad gäller priset ska vi vara tydligare i att jämföra med själva vägen. Ingen annan region skulle acceptera att vägen stängdes av delar av dagen eller att det plötsligt skulle kosta pengar att använda den från ena dagen till den andra, eller att du måste ha anmält och betalt din resa flera dagar i förväg.
Oavsett vad man har för avtal måste trafiken präglas av framförhållning och långsiktighet. Inte bara mellan avtalsperioderna utan även under desamma.